Tomas Gustafson

Igår kväll var jag inbjuden av Nordea på ett möte på klassiska Nalen, där de presenterade en av sina oslagbara kapitalplaceringsprodukter. Det var faktiskt en bra presentation. Men det var ju egentligen, för att höra och se legenden, skridskoåkaren Tomas Gustafson, som jag kom. Han gick omkring på scenen, och berättade olika anekdoter. I Eskilstuna var det nästan förbjudet att vara bäst. När han kom till USA, och tränade med Eric Heiden och hans kamrater, var det tvärtom. Själv idkade han alla möjliga sorters märkliga träningsmetoder. Hans timme gick alldeles för fort, tyckte jag. Nalen är en mycket vacker sal. Men det är verkligen trångt att sig ut därifrån. Jag tycker inte om att trängas. Istället pratade jag med Tomas, och fick för första gången i mitt liv hålla en OS-guldmedalj i min hand.

Momsdag

Igår besökte jag FAR Akademins Momsdag. Kan det vara kul, att ägna en hel dag åt momsfrågor? Ja, det tycker jag. Då får man verkligen koncentrera sig på ett enda ämne. Men jag blev mycket tveksam, när dagens föreläsare Pia Hedberg presenterade sig. "Det är jag, som ska föreläsa idag!" Det borde vara omöjligt, för en person att föreläsa under en hel dag om mervärdesskatt, och vara intressant hela tiden. Men Pia Hedberg lyckades. Hon lyckades dessutom fånga in många av mina favoritämnen.

Vinterstudion

Då är Vinterstudion igång igen. Inte lär man få mycket gjort under helgerna denna vinter heller. André Pops är mycket duktig i sin roll som programledare. Runt sig har han duktiga medarbetare och experter. Förutom spännande idrottstävlingar, är det bra analyser och trevliga intervjuer. Från Gällivare fick vi se två skidstafetter. Norge vann och Sverige kom tvåa i bägge. Hammarby slog Skånela i handboll. Sen rundades det av med en trevlig mixstafett i skidskytte. Det här går inte längre. Jag måste studera tidsprogrammet noga, och lägga in motionspass.

Hammarby - Tranås 0-4

Det blev en tung förlust i hemmapremiären, för Hammarby Bandys damlag. I första halvlek var isen katastrofalt dålig. Isen var helt enkelt inte spolad inför matchen. Bollen studsade hit och dit, eftersom regnet gjort den knottrig. Tranås kunde dock ta ledningen med 0-1 Målet var tveksamt eftersom den sparkades in. I andra halvlek var isen klart bättre, men Hammarbyspelarna visade då orutin, och spelade mycket nervöst. Tranåstjejerna tog det lugnare, och utnyttjade Hammarbys många misstag. Speciellt bra i Tranås var målvakten Pernilla Elardt, samt begåvningen Matilda Svenler som gjorde fyra mål. I Hammarby underpresterade flera av spelarna. Men Malin Carlsson och Hanne Nikolaisen svarade för bra insatser.

Hammarby - GAIS 8-1

Årets Hammarbylag trummar på. Även om GAIS tog ledningen i 3:e minuten, fortsatte Bajenlirarna att spela sitt eget spel. GAIS fick ge sig efter hårt tryck, och i minutrarna 27-34 vände Hammarby och ledde med 3-1 i halvtid. Andra halvlek blev en transportsträcka, med ett starkt Hammarby och ett uppgivet GAIS. Hammarbys storhet hittills i år, är att det är så många spelare som gör avgörande insatser. GAIS har ingen lätt situation, då inte Göteborgs kommun fixat is på hemmaplan ännu. Jag förstår att de tappar sugen, när hemmamatcherna måste spelas i Ale/Surte. Matchfakta: (03) 0-1 Tobias Andersson, (27) 1-1 Stefan Erixon, (29) 2-1 David Pizzoni Elfving, (34) 3-1 Robin Sundin, (47) 4-1 Misja Pasjkin, (54) 5-1 Robin Sundin, (61) 6-1 Robert Rimgård, (78) 7-1 Kalle Spjuth, (86) 8-1 Misja Pasjkin. Publik 2.274.

Dubbelseger för Hammarby Bandy

Det blev två knappa, men ändock två segrar, för Hammarby Bandy idag. Damlaget första allsvenska match var jämn, men till slut lyckades Hammarby vinna borta över Uppsala med 4-3. Men det satt hårt åt. Med en knapp kvarts speltid kvar gjorde Uppsala 3-3. Men i 81:a minuten gjorde Johanna Haräng segermålet. Grattis tjejer! Vad herrlaget sysslade med i Motala kan man ju undra över. Hammarby ligger tvåa i tabellen och Motala sist. Men Motala hade greppet över den här matchen tills det återstod 10 minuter. Då slog X-et, Misja och Adam till. Hammarby kunde till slut vinna med 6-4.

Elitseriens överraskning slog till igen

Inför årets elitserie var experter överens om att Bollnäs eskulle höra till slutspelslagen, och Vetlanda skulle riskera nedflyttning. Men Vetlanda har överraskat match efter match. Ikväll blev det seger med 6-4 mot Bollnäs, som under de tre senaste åren gått till final två gånger. Imponerande för ett lag, som år efter år brandskattats av flera stora förmågor. Heja VBK!

Petra Marklund : Inferno

Hip-hop-stjärnan September har ändrat genre, för att bli sig själv? Jag sätter frågetecken. Det är så stor skillnad mellan den glättiga September och den deprimerade Petra Marklund. Inferno innehåller glad musik som man blir glad över, tills man börjar lyssna på texterna. Det är mycket deprimerande. Vem är egentligen Petra Marklund? Hur som helst. Inferno är en fantastiskt bra CD, med mycket bra musik. Det är många artister som försöker att byta genre, men det är få som lyckas. Petra Marklund har verkligen lyckats.

Naturen i fokus

Idag har jag varit på vernissage. Kusinerna Mia Andersson och Hanna Maleus Larsson har visat upp sina fotografier på Kallhälls Folkets Hus. Fotografierna är verkligen fina. Det är färg, fantasi och skärpa. Vi beställde två tavlor.

Damallsvenskan startar

På lördag börjar damallsvenskan i bandy. Det är med stor spänning vi ser fram mot hur det går för nykomlingarna Hammarby. Jag följde detta härliga lag förra året i div.I, och såg hur de med glädje blev bättre och bättre på ett imponerande sätt. Ska de höja sig ytterligare ett steg, och bli framgångsrika i Allsvenskan? Idag har jag intervjuat lagkaptenen Lotta Sjöman. Inom kort kommer du att kunna se denna intervju på www.hammarbybandy.se.

Gårdagens idrottbragd!

Igår skedde verkligen en idrottsbragd, som gett gensvar över hela Europa. Vetlanda BK åkte upp till Uppsala, och slog Sirius! Det stod länge 1-1, innan Joakim Andersson klämde in avgörande bollen. Verkliga matchhjälten var dock amerikanen Daren Richardson, som stod för ett mål och ett målpass.

Zlatan!

Invigningen av Friends Arenas fotbollsarena, kan bara stavas ZLATAN! Sverige vann över oslagbara England med 4-2 i statistiken. Men i verkligen var det faktiskt Zlatan Ibrahimovic som vann, med helt fantastiska fyra mål. Frisparken till 3-2 såg jag som omöjlig. Men bakåtsparken till 4-2 finns ju inte i möjligheternas värld!

Father & Son på Snövit

I lördags var det världens ös, när Father & Son uppträdde på Snövit på Ringvägen. Det blir en tät och mysig stämning, när man öser på så här i en liten lokal.

The green mile

När jag besökte His masters voice på Oxford Street, hittade jag en av mina favoritfilmer för endast £3. The green mile är över tre timmar, men den känns inte lång. Fantastiska händelser avlöser varandra. Man blir överraskad hela tiden. Den grymma och hårda dödsfängelsemiljön, förvandlas till något mänskligt och fint. The green mile, kan jag se flera gånger med behållning. Denna film innehåller så mycket.

Hammarby - Edsbyn 6-1

En vinst över Edsbyn med 6-1 är stort. Själv kan jag tycka att det blev lite väl stort. Edsbyn ställde verkligen upp, och ville anfalla offensivt. Men Andreas Bergwall i målet var obeveklig. Han stängde igen. Hammarbys försvar spelade otroligt säkert. Fantasifullt passningsspel och enkla "lyftningar" gav flera chanser. Dagens höjdare var när Ulf Einarsson, gjorde en "Kurt Hamrin" och på kortsidan fintade bort hela Edsbyns försvar. Med nästan ingen vinkel alls, lyckades han snirkla in bollen i mål. 4-1 var också en höjdare. Jag vet inte om Carl-Johan Rutqvist gjort mål för Bajen innan, men här fick han på ett kanonskott. (09) 1-0 Stefan Erixon (32) 2-0 Ulf Einarsson (39) 3-0 Per Einarsson (41) 3-1 Mattias Hammarström (62) 4-1 Carl-Johan Rutqvist (78) 5-1 Fredrik Rydberg (80) 6-1 Stefan Erixon Publik:3383

Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band

När vi besökte Prince Wales Theathre, och såg "Let it be", funderade jag på mina dubbla känslor för The Beatles. Ibland var de suveränt bra, men ofta ganska mediokra. Det suveränt bra kom, nästan utan undantag, från Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band. Detta måste vara en av POP-historiens bästa samling låtar. Tänk bara vilka låtar; *1Sgt. Peppers Lonely hearts club band. *2With a little help from my friends. *3Lucy in the sky with diamonds. *4Getting better. *5Fishing a hole. *6She´s leaving home. *7Being for the benefit of mr.Kite! *8Within you without you. *9When I´m sixtyfour. *10Lovely Rita. *11Good morning good morning. *12A day in the life

Oopsie Mamushka

Vid min rundvandring i söndags på Covent Carden, fastnade jag för Oopsie Mamushka. En sextett stråkmusiker underhöll både intresserade och ointresserade åhörare på Covent Garden. De spelar klassisk musik på ett klassiskt och skickligt sätt. Samtidigt skojar de med folk som passerar både vid sidan och på deras scen. Ibland följer de efter personer. Det roligaste var när en liten asiatisk tjej, vågade sig fram och skänkte en slant. Snabbt sprang hon tillbaka till föräldrarna. Musikerna följde efter henne. Jag trodde hon skulle bli rädd. Men när alla stråkmusikerna var precis i hennes närhet, tittade hon på dem stort och började dansade. Jublet och applåderna ekade över Covent Garden! Tjejen som råkade gå förbi mitt i ett mobiltelefonsamt, var inte lika glad att bli förföljd av fiolspel mitt i örat. Men kul var det. Självklart köpte jag en CD som minne.

His Masters Voice

I min ungdom besökte jag flera gånger His Masters Voice på Oxford Street, och gjorde flera kap. Då låg pundet väldigt lågt, och många fynd gjordes. Senaste åren har HMV tagit ut stora priser, samtidigt som pundet legat högt. Men nu verkar en förändring skett. Jag köpte flera klassiska filmer för £3 styck, och aktuella CD-skivor gick för £10. Tyvärr hade jag ingen planeringslista med mig. Fortfarande saknar jag ju bl.a. flera Hitchkock-filmer.

Carnaby Street

Carnaby Street är inte vad den har varit. Och inte jag heller. Carnaby Street var för en gammaldags, småskitig men charmig gata. Numer är det väldigt rent, men tråkigt med standardbutiker. Glad blev jag dock, när jag fick se min gamla favoritaffär Soccerscene. Visserligen är den flyttad. Men samma illgröna färg visar fasaden. När jag besökte Soccerscene, insåg jag att även jag förändrats. Denna jättespännande butik för 30 år sen, var nu inte så spännande längre. Men det var ändå kul att besöka butikern.

Heathrow

Till slut var vi tillbaka till Europas största flygplats Heathrow. Trots att vi numer gör incheckningen själva, tog bagageinlämningen och säkerhetskontrollen mycket lång tid. Därefter fick vi passera en jättestor tax-free-shop. Retsamt nog fick vi inte handla, eftersom vi tillhör EU. På restaurangen Bridge åt vi varsin omelett. Men det kändes inte bra. Dels var den smaklös. Stressen runt omkring gjorde också att det var svårt att njuta av maten. Men hemredan gick bra. Vi var till och med före tidtabellen.

Fish & Chips

Nationalrätten Fish & Chips hör till ett Londonbesök. Det ser inte gott ut, med det smakar desto godare. Jag intog min i puben Blue Posts. Mary åt sin på The spread eagle.

The Tottenham

The Tottenham vid ena änden av Oxford Street, är en pub jag besökt flera gånger. Här drack jag också resans godaste öl; Nicholsons Pale Ale. Bra skum och rätt tempererad. Annars har engelsmännen börjat kyla ned sina öl, så ölets smak till stor del försvinner.

British museum

På måndagsmorgonen delade vi upp oss. Mary ville se en utställning av Hollywood-kläder på Viktoria&Albert museum. Själv valde jag British museum, som låg ett kvarter bort från hotellet. British Museum är enormt stort. Först blir man bara rådvill, och veta inte hur man ska hitta. Jag köpte en karta, och satte mig ner en stund för att försöka lära mig hitta. Problemet var dock, att det var så mycket som jag inte visste någonting om. Den egyptiska avdelningen med egyptiska mumier var mycket intressant. Men framför allt gillade jag en stor sal med olika sorters klockor. Det jag inte begriper, är varför man sparar stympade statyer. En staty där huvudet saknas, är väl inte vad konstnären tänkt sig? Dessutom undrar jag hur de fick med sig alla dessa föremål från hela världen till England. En del är ju stora som hus.

Rock of ages

Vi hade glömt, att söndagskvällar av hävd är ganska dött i London. Vi hade två alternativ; Stomps, som vi redan sett, eller Rock of ages. Vi valde det senare. Rock of ages är en musikal, som bygger främst på inslag av 80-talsmusik. Innehållet är ganska banalt, och förutsigbart. Men hela musikalen körs i hårt tempo, och är hela tiden underhållande. Bra sångare höjer kvalitéen. Efter musikalen var det en mycket skön känsla, att gå hem till hotellet som låg 10 minuters promenad borta.

Nags head

Efter ett av våra besök i Covent Garden bestämde vi träff på puben Nags Head. Trots att det var söndag eftermiddag, var det smockat med folk. Den engelska pubdöden, verkar inte ha kommit till centrala London ännu.

Britains museum of popular music

Detta popmusik-museum är något speciellt. Här finns massor med upplevelser och information kring engelsk pop- och rockmusik. Decennium för decennium delas rummen upp. Varje rum innehåller kläder, program, affischer, konsertinslag mm. I början finns inramat ett brev från skivbolaget Decca till Brian Epstein, angående nya bandet Beatles. "Nu i det moderna 60-talet är inte längre gitarrband populära." Jag hittade en hel del information om bl.a. Pink Floyd, Rolling Stones, Animals, Sex Pistols och David Bowie. Filminslaget med Sex Pistol och Jonny Rotten med "I-m a antichrist" är riktigt roligt. Även Tyskland representerar med Kraftwerk. Lite hånfullt tituleras denna rock av engelsmännen som "Krautrock". Hit vill jag komma flera gånger, men då ska jag läsa på, och koncentrera mig mer på vissa områden. Hemsidan www.britishmusicexperience.com innehåller mycket intressant information.

The O2 Arena

Söndagsmorgonen i London var ruggig och småregnig. Vi beslöt oss för ett museibesök. Det blev en lång resa till North Greenwich och O2 Arena. Här har man byggt en jättearena för sport och konserter. När vi var där planerade man inför en tennisturnering med världsstjärnor. Centrumet som sådant verkade mycket opersonligt och tråkigt.

Engelsk fotboll

Jag har tidigare beundrat engelsk ligafotboll. Men de inslag vi fick se på TV under lördagskvällen, gjorde mig mycket fundersam. Att mitt favoritlag Arsenal fick stryk med 2-1 mot ligaledarna Manchester United, var en sak. Men alla dessa filmningar med dåliga domare, gav en fadd eftersmak. Några matcher avgjordes efter fasta situationer, som byggdes upp efter solklara filmningar. Däremot analyserades matcherna på ett grundligt och informativt sätt. Här har svensk TV mycket att lära.

Let it be

I år fyller Beatles 50 år som artister. Om hyllningen på Prince of Wales theathre, ska ses som musikal är tveksamt. Jag ser det mer som en konsert med mycket duktiga Beatleskopior. Emanuelle Angeletti, som spelar Paul McCartney, är oerhört lik sin föregångare. Alla fyra "Beatlarna" är mycket duktiga musiker. De framför verkligen Beatles musik på ett trovärdigt sätt. Första akten går i ett enormt tempo, och avslutas med kvällens klo; "A day in the life". Andra akten börjar lite segare, men övergår också i ett snabbt tempo. Totalt hinner man med 33 av Beatles bästa låtar. Jag njöt hela tiden, trots att jag aldrig varit någon större Beatles-fan. Det var under "Sg.Pepper-tiden" jag gillade dem skarpt. Men all Beatles-musik är ju trallvänlig och skön att höra på. För en riktig Beatle-fan, måste "Let it be" vara ett måste.

The Tower of London

Det var många år sen jag besökte Towern. Inte minns jag hur stort det är. Om långa köer tog kort tid vid London Eye, var det tvärtom här. Varför det tog så lång tid att sälja biljetter för de 7-8 personer, som var före oss begrep vi inte. Men till slut fick vi våra biljetter. Vi började med "The wall walk"; en vandring runt Towern vid yttre murarna. Det var många rum vi passerade, och varje rum hade sin historia. När vi hade avverkat nära två timmar på Towern, kände vi att vi fått nog. Köerna till kronjuvelerna var dessutom enorma, och vi hade fått nog av köer denna dag.

Londons röda dubbeldäckare

Londons röda dubbeldäckare är också ett spännande avsnitt. Har man tur, får man sitta på övre däck längst fram. Då ser man mycket som händer runt omkring. Dels åker man förbi intressanta byggnader. Dels är det intressant att följa det rally av röda bussar, som ibland uppstår.

Sherlock Holmes pub

En pub med klassiska namnet The Sherlock Holmes måste man ju besöka. Om han har besökt denna pub är oklart. Vad dricker man då på The Sherlock Holmes. Självklart blir det Sherlock Holmes Ale. Mycket gott!

London Eye

Lördagens strålande sol gjorde valet av London Eye självklart. Detta stora pariserhjul har blivit ett av Londons mest besökta med 3,75 milj. besökare/år. 32 kapslar rymmer 25 personer vardera. Det innebär alltså att 800 personer samtidigt kan vara i farten. Längst uppe är man 137 meter över marken, och får en underbar vy över stora delar av London. När vi kom till London Eye ringlade långa köer. Men tack vare god organisationen och disciplin, tog det inte lång tid förrän vi kunde hoppa på en kapsel. Det märkliga är, att man inte upplever att hjulet rör sig. Visst märker man, att man sakta och säkert hamnar i en annan position. Men kapseln är så lugn och stadig, att det känns lugnt. Efter turen ingår också en film om London i 4D-format.

Engelsk frukost

I hotellpriset ingick inte frukost, så vi gick till Sicilian Avenue för att ära en ordentlig frukost. Onion Café är ett litet hål i väggen, men god frukost ordnade de. T.o.m. gott kaffe lagade de. Frukost med bacon, ägg, korv och vita bönor gav en bra start på dagen.

Hason Raja

När vi skulle äta middag, verkade det vara fullt överallt. Nära hotellet hittade vi dock Hason Raja, en indisk restaurang. Hason Raja är namnet på en poet från Bangladesh. Men det visste inte vi då. Men lugnt och skönt var det. Servitörerna var enbart män med fult getaboksskägg. Vi visste knappast vad vi åt, men gott var det. Jag åt en rätt med lamm, och Mary en rätt med blandat kött. Till detta drack vi ett thailändskt öl; Tiger beer. Vid betalningen hände något kul. Det var Marys tur att betala. Trots att hon lämnade fram sitt kreditkort, tittade servitören hela tiden på mig och tilltalade med "sir". När han lämnade kreditkortet till mig, skickade jag över det till Mary. Då log han generat, och sa: "You must be a very lucky man, sir!"

Sainsburys

Sainsburys blev vårt inhandlingsställe av frukt, smörgåsar, vatten och whisky. En otrevlig, stressad miljö, men de hade ju vad vi behövde. En kassör hade märkligt sätt att packa. Underst la han det som var skörast som frukt. Ovanpå allt kom whiskyflaskan. Vi fick packa om.

Covent Garden

Både jag och Mary har Covent Garden som favoritställe i London. Fast vi brukar gilla olika saker, då vi delade på oss och bestämde en tid och plats där vi skulle träffas. Märkligt nog hamnade vi direkt på samma ställe; Londonoperans souvenirshop. Här hittade jag en snygg slips med operamotiv. Vi delade på oss igen. Jag tycker mest om att se jycklare och musiker, som uppträder. Några av dem är riktigt duktiga. Men en del jycklare är bara buskis. Mary handlade flera presenter, men jag tänkte bara på mig själv. Det blev en snygg handmålad slips, signerad Jane Ireland. Hennes slipsar har jag flera av tidigare. Vid vårt samlingsställe Punch & Judy var det inte lugnt. Mycket folk var där, och högljudd musik tvingade alla att skrika för att höras. Inte den avkoppling vi tänkt oss, alltså. Senare under veckan återkom vi till Covent Garden. Jag fastnade för en sextett stråkmusikanter Oopsie Mamushka, som både var skickliga musiker och roliga underhållare. Miljön vid Covent Garden uppmuntrar till lite spex, då många besökare vandrar förbi scenerna. Jag köpte en CD med deras musik.

Hercules Pillars

På väg till vårt favoritställe i London Covent Garden, tog vi en paus på Hercules Pillars. Lite småhungriga beställde vi var sin smörgår till ölen. Chicken Club Sandwich, visade sig dock vara en hel middag. Men gott var det. Trevlig stämning med observant personal. Vi trodde då, att detta ställe skulle vi besöka flera gånger denna helg. Men så blev faktiskt inte fallet. De kvällar vi kom förbi, var det fullsatt.