David Gilmour live at Pompeii

På Bio Rio visades konserten Live at Pompeii med David Gilmour i högform. I två timmar fick vi höra och se Pink-Floyd-klassiker av högsta kvalité. Att inspelningen var gjord i Pompeiis antika arena gjorde inte saken sämre.

Pink Floyd - musiken, människorna, myterna

Bengt Liljegrens bok om Pink Floyd är mycket faktaspäckad och intressant. Det tar tid att tugga igenom denna bok, eftersom man hela tiden lockas att söka upp CD-skivor för att få rätt bakgrund. Eftersom jag själv njutit av deras musik sedan ungefär 40 år tillbaka, är det intressant att få veta bakgrunden. Hur har de kunnat stå ut? Hur har de kunnat hålla ihop? Boken ger svaret, att de inte klarade av detta. Men legender har de blivit.
Syd Barrett var Pink Floyds frontfigur och skapare i mitten av 1960-talet. Mycken mystik har omgetts om Roger Barrett, som han egentligen hette. Idag hade man nog gett en bokstavsdiagnos. I början av 1970-talet skyllde man bara på drogmissbruk. Syd försökte flera gånger komma tillbaka till musiken, utan att riktigt lyckas. Han levde i ensamhet tillsammans med sin mamma, och avled först 2006.
Roger Waters såg till att saker och ting blev gjorda i mitten av 1970-talet. Tyvärr såg han då till att skapa konflikter i Pink Floyd. För att få saker och ting gjorda körde han över sina kompisar gång efter annan. "The Wall" är mer Roger Waters verk än Pink Floyds. Han var på väg att göra stora affärer kring detta fantastiska verk, när Storbritannien inledde Falklandskriget. I protest skapade han istället skivan "A final cut", som är en stor protest mot krig.
Richard Wright ansågs av de övriga som mycket kunnig, men lat och undanglidande. Wrights keyboards glidande musik har dock betydd mycket för Pink Floyds särpräglande musik.
Nick Mason har funnits med i Pink Floyds bakgrund hela tiden som trummis. Ibland har han försvunnit under flera år, för att njuta av livet. Men sen kommit tillbaka. Helt klart är han en del av Pink Floyd.
Bob Klose är den fjärde av Pink Floyds ursprungsmedlemmar. Han tyckte inte om Syd Barretts psykadeliska musik, och lämnade bandet ganska tidigt.
David Gilmour kom i bandet i samband med att Syd Barrett floppade ur. Hans gitarr och sång har sedan dess varit det som i min mening lett Pink Floyd framåt. Konkurrensen med Roger Waters har dock dämpat Gilmour. Först senare år, när David kört sitt eget race har han framträtt ordentligt. 1977 gjordes en fantastisk konsert från Royal Albert Hall, som sändes digitalt över många biografer även i Sverige. Jag såg den i Kallhälls Folkets Hus.
Märkligt är att denna konsert inte fanns med i boken, för annars är "Pink Floyd-musiken-människorna-myterna" mycket fullständig.

David Gilmour

Idag hämtade jag in en sändning från Ginza. Bl.a. innehöll detta paket 2 CD med musik från David Gilmour. När Syd Barrett ballade ur behövde Pink Floyd en ersättare. Historien säger att David inte fick jobbet för sin musikalitet. Istället var det att han var bildskön som var avgörande för att han fick detta fina och livslånga jobb.

När Syd Barrett blev mentalsjuk, ersatte Roger Waters huvudrollen. Men senare år är det David Gilmour som fullföljt Pink Floyds musiktradition.

Med Ginzas paket idag fick jag med "On an island" och "Live in Gdansk". Dessa är nu nerladdade i min MP3-spelare. "Live in Gdansk" är mest traditionell Pink Floyd-musik, medan "On an island" innehåller nyare låtar.

Pink Floyds medlemmar är världsmästare på att göra cover på sig själva!

Pink Floyd : Echoes

Nu har jag lyssnat på tysk hårdrock i två veckor. Detta har slitit väldigt hårt på en gammal mans hjärta. Därför tänker jag sänka hjärttakten med Pink Floyd närmaste tiden. Jag har valt ett av deras många samlingsalbum; Echoes.

På Echoes finns många klassiker som Another brick in the wall, Money, Shine on your crazy diamond, Arnold Layne, Wish you were here med flera höjdarlåtar.

När jag laddade ner Echoes funderade jag över hur länge jag lyssnat och tyckt om Pink Floyds musik. Det borde ha varit ca. 1970, när jag lyssnade på en låt som spelades in från en radiokanal. Direkt blev jag tagen av Pink Floyds melodiska musik. Jag är alltså snart inne på mitt 40:e år, som Pink Floyd-diggare. Under dessa år har flera andra idoler passerat revy. Men Pink Floyd har alltid funnits där. Det roliga är att jag märker att flera nya generationer börjar gilla detta 60-talsband.

Senaste händelsen var ju när David Gilmour gav ut sin konsert "Remember that night" på DVD. I samband med att denna gavs ut sändes delar av konserten digitalt på flera Folkets Hus runt om i Sverige.

Pink Floyd har aldrig varit jättestora. Möjligtvis kan man nämna The Wall från 1979. Denna popopera från engelsk skolväsende blev mycket uppmärksammad. Själv tycker jag inte att den tillhör Pink Floyds bästa.

Pink Floyd lever mycket på legendhistoria om Syd Barrett, som var sångare när gruppen bildades. Tyvärr blev han mentalsjuk, och tvingades lämna musiken. När jag slår på Wikipedia ser jag att Pink Floyd bildades 1965. Det är helt otroligt hur deras egen musik fortfarande lever!