Tjejmilen

Idag var det dryga 30 000 tjejer som sprang Tjejmilen. Jag besökte detta jättearrangemang. Hela Gärdet är fyllt med tjejer och en del medföljande män, tält mm. Det var soligt och fint när vi kom. Efter ett tag började det blåsa friskt. Mitt under tjejernas lopp började det störtregna. Jag tog skydd i vår bil, och satte mig att läsa.
Heja Hanna, Lena, Mary, Ulla med dotter och Åsa med kompis!

Igår sprang 25.000 Tjejmilen

Trots det blöta vädret sprang alltså 25.000 löpare Tjejmilen igår. Tre av dem känner jag väl. Mary, Mia och Hanna verkade nöjda, trots det all blöta.

Tjejmilen

Över 30.000 tjejer var anmälda. Hur många som sprang vet jag inte. Men det var mycket folk vid Gärdet idag. Larmet var enstående! Högtalare dånade ut musik. Det tjattrades till höger och vänster. Min kompis Daniel var imponerad över hur djupt jag kunde somna i larmet.
Efter hand kom tjejerna tillbaka efter en mils löpning. Det var min fru Mary, systerdottern Åsa och hennes kompis Linda, svågerns dotter Mia, Marys kusinbarn Ulla. Vi gratulerade dem till ett gott jobb. Det kan man kosta på sig när man legat och sovit och njutit i solen.
Isabellah Andersson sa före loppet att hon tog det som ett träningspass, eftersom hon var trött efter VM-loppet. Men hur kunde hon då springa på 33.25? Isabellah vann för tredje året i rad.

Tjejmilen

Tjejmilen, eller Satmaran som loppet också kallas, avverkades igår söndag. 25.000 tjejer ställde upp. Det blir bara för mycket för en gammal man. Tjejmilen är som choklad. En chokladbit är god. Men 25.000 bitar blir för mycket. Dessutom är start- och målområdet en väldig ljudkakafoni. Massor med högtalare driver upp volymen. Och när 25.000 tjejer samtidigt ska göra sig hörda i detta blir det ett fruktansvärt kackel. Bland tjejerna sprang en barbröstad man, och gjorde sig till. Tjejerna verkade dock inte imponerade. Åsa, Mary, Mia och Ruth var släktens inslag denna gång. De klarade av Tjejmilen med galans! Sofia och jag hejade på.