Villa svenska herrmästare

Även i herrfinalen lyckades Villa ta hem SM-guldet, och ta revansch för fjolåret mot Västerås. Det blev dramatiskt då Västerås lyckades kvittera i absolut sista slutsekunden i ordinarie tid. Men Villa lyckades komma igen och vinna på sudden death. Matchfakta: (09) 0-1 Christoffer Fagerström (16) 0-2 Christoffer Fagerström (21) 1-2 Petter Björling (26) 2-2 Christoffer Edlund (28) 3-2 Martin Hammarberg (39) 4-2 Martin Hammarberg ---------------------------------- (51) 4-3 Christoffer Fagerström (52) 5-3 Christoffer Edlund (55) 5-4 Pontus Vilén (63) 6-4 Christoffer Edlund (77) 6-5 Daniel Johansson (93) 6-6 Viktor Spångberg ---------------------------------- (92) 7-6 Christoffer Edlund

Dagens citat

"Det krävs bra prestationer, för att det ska bli en bra match!

(Thomas Liw, tränare Edsbyn inför SM-finalen i bandy)

Tänk, det hade jag ingen aning om!
(Ulf Hansson)

Kareby åter igen svenska mästare

Kareby IS visade åter igen att de håller en helt annan klass än övriga dambandy-Sverige. Det var bara i slutet av första halvlek, när domaren Roland Fager (boende strax utanför Västerås), försökte vända matchen genom att ge Västerås flera straffslag, samt visa ut Karebyspelare för bagateller. Det var stundtals väldigt hårt och brutalt spel. Framför allt levererade Västeråsspelarna flera otäcka knätacklingar, när de medvetet försökte justera Karebys stjärna Camilla Johansson.
Matchens spelare var Karebys Camilla Johansson, som genom två fantastiska solomål avgjorde matchen. Bägge målvakterna visade prov på säkert spel.

Matchstatistik:
Västerås –Kareby 1-3 (0-1) 

0-1 Johanna Gustavsson (25) 

-------------------------------------------------- 

0-2 Camilla Johansson (62) 

1-2 Matilda Plan (67) 

1-3 Camilla Johansson (77) 

Publik: 1 633

Västerås svenska bandymästare

Årets suveräner Sandviken snubblade på målsnöret. I början av matchen drog de upp tempot i ett farligt tempo. Men Västerås försvarade sig bra. I några kontringar visade sig Sandvikens försvar ha stora blottor. Västerås var som bäst när det gällde. Det var inte Sandviken.
Heder åt domare Mikael Karlsson, som direkt visade vem som bestämde i matchen. Redan i 9:e minuten kom första Sandvikenröven. Karlsson visade ut direkt. I de två semifinalerna jag såg mot Sandviken tilläts 10-15 övergrepp innan domaren visade ut.
Publiksiffran 15 877 är en skuffelse. Men så blir det när orter utan bandyintresse går till final. I Västerås regerar ishockey, och i Sandviken längtar man tillbaka till Järnvallen från den sunkiga arenan Göransson.
(17) 0-1 Tobias Holmberg
(21) 0-2 Mikael Olsson
(46) 1-2 Patrik Nilsson
(47) 1-3 Jonas Nilsson
(51) 1-4 Jonas Nilsson
(53) 2-4 Patrik Nilsson
(65) 2-5 Jonas Nilsson
(73) 3-5 Erik Säfström
(82) 4-5 Erik Säfström
(92) 4-6 Janne Rintala

Kareby svenska dammästare

Kareby blev som väntat svenska mästare i dambandy. De har ju inte förlorat en enda match i vare sig serie eller slutspel. Men AIK bjöd på hårt motstånd. Halvtidsresultatet 3-1 stod sig matchen ut.
(10) 1-0 Camilla Johansson
(23) 2-0 Linnea Gunnarsson
(40) 2-1 Hanna Nygren
(44) 3-1 Linnea Gunnarsson

Vetlanda svenska juniormästare

Vetlandas starka juniorer vann igår Junior-SM i bandy. Matchen mot Villa var jämn i första halvlek, men i andra halvlek var Vetlanda överlägsna. Till slut skrevs slutsiffrorna till 10-3.
(08) 0-1 Philip Florén
(16) 1-1 Pontus Vilén
(26) 2-1 Pontus Vilén
(29) 3-1 Filip Bringe
(31) 3-2 Philip Florén
(57) 4-2 Lukas Tidetorp-Fransson
(61) 5-2 Philip Lindqvist
(66) 6-2 Filip Bringe
(76) 7-2 Martin Landström
(81) 8-2 Sebastian Ytterell
(84) 8-3 Ludwig Johansson
(90) 9-3 Filip Bringe
(92) 10-2 Philip Lindqvist

Speedway individuella SM-medaljörer

Årets programblad för Bajen Speedway innehåller mycket intressant statistik. Jag har analyserat tre olika delar, och börjar med att redovisa mina summeringar kring flest individuella SM-medaljer: Ove Fundin deltog i 17 SM-finaler mellan 1956 och 1970. Han tog 9 SM-guld, 2 SM-silver och 2 SM-brons. Vad han gjorde i de tre andra SM-finalerna förtäljer inte historien. Han var ju en erkänd kvinnokarl, så han kanske var ute i skogen? Tony Rickardsson deltog också i 17 SM-finaler, men mellan åren 1990 och 2005. Han tog 10 medaljer, men av dessa var 8 i guld. Han kanske struntade i tävlingen när det inte gick till 100%, och mekade med motorer istället? Anders Michanek var med i 16 SM-finaler. Han vann 5 SM-guld, 2 SM-silver och 2 SM-brons mellan åren 1972 och 1982. Tänk att det året han blev världsmästare blev han bara tvåa i Sverige. Tommy Jansson vann istället SM-guld 1974. Samme Tommy Jansson som tragiskt dog 1976 i en olycka på Gubbängens IP. 23 år gammal var han då en av Sveriges största speedwaylöften genom tiderna. Peter Karlsson deltog i 26 SM-finaler. Bara det är ett rekord. På dessa tävlingnar vann han 9 medaljer. Varg-Olle Nygren är en legend i svensk speedway. Men han ligger en bit ner i tabellen med 1 SM-guld, 2 SM-silver och 1 SM-brons åren 1949-1959. Han kanske hade kul istället för att vinna jämt? Nationaldagen 6 juni tänker jag och min fru med kamrater besöka Vetlanda Motorstadion, för att se årets SM-final. Vem vinner? Jag tycker det vore kul om Antonio Lindbäck vinner.

Andreas Jonsson åter igen svensk mästare

När SM-finalen i Speedway avgjordes i Målilla tog Andreas Jonsson sitt tredje raka SM-guld. I och med detta har han fem SM-guld; lika många som Anders Michanek. Endast Ove Fundin med 9 och Tony Rickardsson med 8 har fler.
Men Andreas Jonsson är kritisk mot sättet att avgöra SM:
- Jag giller inte systemet med en final. Man kan vara outstanding hela tävlingen och sedan bli fyra i finalen.
Nu var detta ingen risk igår. Andreas Jonsson var alltför överlägsen. Fredrik Lindgren blev, precis som förra året, tvåa. Antonio Lindbäck knep bronset.
Men var fanns mediabevakningen? Inte ens Svemo har med SM-finalen på sin hemsida! Det var först när jag gick in på Dackarnas hemsida, jag hittade resultaten:

Resultat, SM 2011
1. Andreas Jonsson (3,3,3,1,3) 13+3
2. Fredrik Lindgren (3,3,F,2,3) 11+2
3. Antonio Lindbäck (TT,3,3,2,2) 10+3+1
4. Jonas Davidsson (3,3,2,3,1) 12+0
5. Thomas H Jonasson (2,2,2,1,2) 9+2
6. Peter Karlsson (3,1,3,3,0) 10+1
7. Linus Sundström (2,1,3,0,3) 9+0
8. Sebastian Alden (1,2,1,3,FX) 7
9. Kim Nilsson (2,0,1,3,0) 6
10. Daniel Nermark (2,2,2,R,0) 6
11. Eric Andersson (0,1,2,2,1) 6
12. Daniel Davidsson (1,2,1,1,F) 5
13. Mikael Max (1,M,1,2,1) 5
14. Anton Rosen (1,0,1,2) 4
15. Peter Ljung (0,0,F,0,3) 3
16. Ludvig Lindgren (1,0,0,R,2) 3
17. Pontus Aspgren (FX,N,N,N,N) 0
18. David Ruud (R,N,N,N,N) 0

Svenska mästarna

Patrik Nordgaard, 30 år, målvakt. Patrik har verkligen genomgått en fantastisk utveckling under säsongen. Vi var flera som dömde ut honom, som den punkt som Hammarby skulle falla på i slutspelet. Men efter ett långt skadeuppehåll kom han tillbaka som en helt annan målvakt. I slutspelet har hans räddningar faktiskt räddat Hammarby.

Patrik Hedberg, 21 år, målvakt. Utlånad från Falun. Patrik kom in när Hammarby hade stora skadeproblem på målvaktssidan. Han gjorde flera mycket bra insatser. Han är ett verkligt framtidslöfte, som jag hoppas att Hammarby får behålla.

Rickard Johansson, 28 år, målvakt. Rickard gjorde ett bra jobb under Nordgaards skadetid. Det märktes att han var orutinerad, men han kämpade väl.

Olov Englund, 27 år. Olov har varit klippan i försvaret. Han är ju också en av världens bästa backar. Hans tuffa och brytsäkra spelstil ställer verkligen till det för motståndarna.

Johan Östblom, 28 år. Johan har nog spelat på alla positioner under säsongen, utom som målvakt. I början av säsongen spelade han libero, vilket inte passade honom så bra. Sen har han under säsongen gjort storjobb på mittfältet, för att under finalen göra en stormatch som defensiv forward.

Ulf Einarsson, 29 år. Ulf har verkligen gjort ett storjobb under hela säsongen. I flera matcher har hans kämpahumör avgjort. Han sliter oerhört i varje match.

Stefan Erixon, 33 år. X-et är lagkapten och verkligen en kille som får med sig de andra i laget. Även hans arbetskapacitet är mycket stor. Senare år har han också blivit storskytt. Med liten ansats får han iväg kanonskott.

David Pizzoni Elfving, 25 år. ”Pizzan” är förmodligen den mest offensive back som spelat i elitserien. Jag tycker faktiskt att han passar bättre som mittfältare. Hans uppåkningar är härliga, men försvarsspelet är lite oroligt.

Lars Johansson, 34 år. Lars är ytterligare en spelare som kommit igen mot slutet av säsongen. I finalen kämpade han oerhört. Men under hela säsongen har han i flera matcher visat osäkerhet.

Robin Sundin, 27 år. Robin fick äran att avgöra SM-finalen, och det är han värd. Han ligger bakom mycket som händer i Hammarbys spel.

Robert Rimgård, 21 år. Robert slog igenom med glans som 18-åring, och har sedan drabbats av skadeproblem. Men i år verkar han vara på väg tillbaka.

Patrik Nilsson, 28 år. Vid VM fick han pris som världens bäste forward. Det är bara att hålla med. Han har under året utvecklat passningsspelet, vilket gjort honom ännu bättre. Trots sina dryga 100 kilo är han förvånansvärt smidig.

Rickard Koch, 34 år. Rickard är mannen som i sina bästa stunder kan riva sönder vilket motståndarförsvar som helst. Han verkar kunna åka skridskor hur länge som helst.

Gustav Björkman, 35 år. ”Gurra” är den verklige kämpen, som med bara sitt kroppsspråk höjer moralen hos egna spelare, och sänker moralen hos andra. Han verkar dock ha gjort sina bästa år som bandyspelare.

Jesper Eriksson, 27 år. Jesper är urtypen för begreppet ”vattenbärare”. Han kämpar och ligger i, för att ge sina lagkamrater möjligheter.

Hammarby svenska mästare!

Äntligen fick vi uppleva en finalseger för Hammarby på Studenternas! Det var verkligen på tiden! Men det blev en lång söndag innan vi kunde jubla! Vi startade med pytt, öl och snaps på Zinkensdamm. Det var trevligt och vi sjöng ”Just idag är jag stark” flera gånger. Thomas Fransson stod för värdskapet på ett bra sätt.
Sen satte vi oss på bussarna till Uppsala. Allt kändes bra, förutom det tilltagande snöfallet. När vi väl kom till Uppsala, var det trafikkaos. Bussen segade sig fram. Vi hade fått sämsta platser vid bussens toalett. Pissträngda grabbar köade gång efter annan. En stank av gammal svett, och en annan var så ostyrig i bena så han hamnade i mitt knä gång efter annan. Värst var han som inte kunde hålla sig. Han pinkade stora mängder utanför toaletten. Det luktade inte gott. Men till slut kom vi fram.
Men vädret var inte på vår sida denna dag. Lördagen hade visat glimrande solsken, men denna söndag vräkte blötsnön ner. När vi kom till Studenternas var det verkligt rörigt. Trafikproblem hade tydligen gjort att många åskådare var sena. Inga skyltar visade var resp. ingång var. Men poliser pekade ut vår ingång D1. Köerna var långa, och det var inte konstigt. En man rev biljetterna vid vår ingång, medans fyra personer tittade på. Inne på arenan var det verkligen kaos. Traktorer och ismaskiner gick för fullt, för att få bort all snön. Matchtiden ändrades till 3x30, vilket var nödvändigt.
Första perioden var ren parodi på bandy. Spelarna skottade mer snö än att spela bandy. Till råga på allt elände tog Bollnäs direkt ledningen på hörna. Trots att vi stod nära, kunde vi inte se vad som hände bland all yrsnö. Ännu svårare var det att se hur Hammarby kvitterade på andra sidan banan. Men det kändes ändå skönt med kvittering. Vädret gjorde det ju nästan omöjligt att spela konstruktiv bandy. Under första perioden hade snö vräkt ner, så det tog en halvtimme att skotta rent. Men ganska tidigt i andra perioden var det åter igen snötäckt på banan. Själva var vi dyngblötta och isbelagda. Bandykaffet i pausen kändes gott.
Vädret blev aningen bättre efter hand. Efter skottningen mellan andra och tredje perioden såg man faktiskt isen. Hammarby tog tillfället i akt och körde på ordentligt. 2-1 och 3-1 kom ganska fort. 3-1 gjordes av Robin Sundin, men Patrik Nilsson låg bakom målet med en genial passning. Sen blev det en lång väntan på slutsignalen. Bollnäs hade svårt att ta sig fram i en ganska svår motvind, och Hammarby började spela ”fisklir”. Men till slut kom äntligen domarens slutsignal. Då började stora kramkalaset. Vi träffade flera bajenpolare. Alla var lika blöta och lyckliga.
Sen var det då dags att ta sig hem. På bussgatan var det också kaos. Den buss vi åkt upp med var utbytt, och vi hittade ingen ny. När väl en ny buss kommit, hamnade vi i ett nytt trafikkaos. Resan till Stockholm tog lång tid, och vi var inte framme förrän 21-tiden. Middagen på Glada Stinsen smakade verkligen gott sen.