11 operor på drygt 7 månader har jag upplevt via satellit från The Met denna säsong. Det började med Wagner 9 oktober och slutade med Wagner 14 maj. Wagner:Rhenguldet. Här blev jag imponerad över ett fantastiskt scenbygge. Pampig musik och duktiga aktörer gjorde Rhenguldet till en mycket sevärd opera.
Mussorgskij:Boris Godunov. En för mig helt okänd opera visade sig helt fantastisk!. Ryska själen med mutor, korruption, inbördeskrig och annat jävelskap beskrevs på ett mycket dramatiskt sätt. Musiken dånande, och huvudrollens Oleg Balashov sjöng med en dånande röst.
Donizetti:Don Pasquale. En rolig opera, där en ung kvinna lurar upp en inbilsk gammal gubbe. Anna Netrebko övertygade som vanligt.
Verdi:Don Carlos. En femtimmars opera med hög klass. Totalt blev detta en stor upplevelse. Tyvärr höll inte en av huvudrollsinnehavarna måttet.
Puccini:Flickan från vilda västern. Puccini fick uppdraget att göra en opera med amerikanskt innehåll. Detta gör denna opera lite speciell. Men som vanligt när det gäller Metropolitan, var det högt tempo och dånande musik. För första gången fick jag uppleva Deborah Voigt som operasångerska. Vilken röst! Vilken utstrålning!
Gluck:Ifigenia på Tauris. Bra, men ojämn opera. Det var för mycket opera och långa sorgearior. Paul Groves, Susan Graham och Placido Domingo sjöng enastående bra.
Donizetti:Lucia di Lammermoor. Våldsam tragedi med förräderi, olycklig kärlek, vansinne, mord och självmord. Dessa ingredienser fick Donizetti ihop till en mycket bra opera. Det går inte att gå oberörd från en tillställning som denna.
Rossini:Greve Ory. Mitt mellan alla tragiska operor var det skönt med en komedi. Vi fick höra många häftiga arior. Svenska mezzosopranen Susanne Remark debuterade på Metropolitan.
Strauss:Capriccio. Trots att Renee Fleming för en stor insats, måste jag utse Capriccio till denna säsongs sämsta opera. Det var alldeles för lång tid, för att utreda om musikerns eller poetens konstart var bäst.
Verdi:Trubaduren. Av någon anledning är Trubaduren en av Verdis mest okända verk. Det förstår inte jag, för det här är en riktig bra opera. Musiken varierar mellan enskilda soloarior till dånande körsånger. I Zigenarnas sång rycktes man verkligen med! Dmitri Hvorosovskys barytonröst var fantastisk.
Wagner:Valkyrian. Vilket mästerverk! Jag har blivit Wagnerian! Allt är så perfekt och medryckande! Andra akten kunde varit något kortare. Denna asagudshistoria är enorm! Vilka scener! Åter igen är Deborah Voigt med och hänför.
