Vem är rädd för Richard Wagner

ABF Seniorakademin i Järfälla besöktes i fredags av Camilla Lundberg, som berättade om Richard Wagner. Camilla Maria Lundberg, född 27 maj 1950 i Sofia församling i Stockholm^[1], är en svensk musikkritiker och kulturjournalist. Hon skriver för bland annat Expressen och Dagens Nyheter. Hon har tidigare varit musikchef på Sveriges Television och deltar löpande i musikkulturprogrammen i Sveriges Radio och SVT. Från 2016 har hon drivit podcasten ”Klassiska podden” tillsammans med Carl Tofft. Wilhelm Richard Wagner (tyskt uttal: [ˈvɪlhɛlm ˈʁɪçaʁt ˈvaːɡnɐ]  ( lyssna)), född 22 maj 1813 i Leipzig, Sachsen, död 13 februari 1883 i Venedig, Italien, var en tysk musikdramatiker, kompositör, dirigent och författare.

Nyårskonsert från Berlin

Vår nyårstradition från flera år står sig. Berliner Philarmoniker med glade dirigenten Kirill Petrenko är alltid lika sevärd. I år hade han besök av en slusk till pianist vid namn Daniil Trifonov. Petrenkos glad ansikte är den största behållningen.

Johannes Brahms
Pianokonsert nr 2 i B-dur, op. 83

Richard Wagner
Mästersångarna i Nürnberg: Preludium till 1:a akten (konsertversion)

Richard Strauss
Der Rosenkavalier op. 59: valser
Salome op. 54: Dans av de sju slöjorna

Nyårskonsert från Berlin

I flera år har vi firat nyårsafton med direktsänd nyårskonsert från Berlin. 2023 års konsert var något märklig i sin uppbyggnad. Men med 1,5 timmars Wagnermusik kan det ju bara bli bra. Åter igen var det den glade dirigenten Kirill Petrenko, som ledde konserten. Berliner Philharmoniker var på topphumör. Tenoren Jonas Kaufmann, sopranen Vida Mikneviciute och basen Georg Zeppenfeld gjorde också stora insatser. Program: Tannhäuser und der Sängerkrieg auf Wartburg Overture and Der Venusberg Die Walkure

Valkyrian

Oj, vilken föreställning! Handling, aktörer, scener! Allt är perfekt. Dryga 5 timmar bara försvinner som ett skott. Men Valkyrian är ju min favorit bland operor. Det är tungt och dramatisk. Bland aktörerna är det Greer Grimsley som gudan Wodan, som utmärker sig. Vilken röst och utstrålning! Richard Wagners tunga musik är verkligen njutbar.

Tristan och Isolde

En riktigt tung Wagner-opera med mycken ond, bråd död. Säsongens första Met-opera kunde knappast börja bättre. 5 timmars stor underhållning. Det var tre akter, där andra aktens började segt med en 45-minuters kärleksförklaring.
Nina Stemme gör åter igen en storroll. Hon har en utstrålning som få på scenen. Det är ju så kul att en svenska nu är ledande på världens största operascen. Men rakt igenom gör aktörerna stora roller. Det är ju egentligen självklart. Vi pratar ju om världselit. När dessutom Sir Simon Rattle dirigerar, så svarar det ju för världsklass!

I rollerna: Nina Stemme (Isolde), Ekaterina Gubanova (Brangäne), Stuart Skelton (Tristan), Evgenij Nikitin (Kurwenal), René Pape (Kung Marke)
Dirigent: Sir Simon Rattle
Regi: Mariusz Treliński
Scenografi: Boris Kudlička
Kläder: Marek Adamski
Ljusdesign: Marc Heinz Projektionsdesign: Bartek Macias
Koreografi: Tomasz Wygoda

Tannhäuser

Tannhäuser är som många av Richard Wagners operor mycket tung. Första akten är dessutom mycket seg. I andra och framför allt tredje akten händer det desto mer. Eva-Maria Westbroek gör rollen som Elisabeth mycket övertygande. Däremot övertygar inte Johan Botha som Tannhäuser. Han sjunger fantastiskt, men det blir lite märkligt, när han med sin korta, tjocka kropp ska föreställa en snygg riddare. Svenske Peter Mattei är som vanligt klockren. Hans "hej då" efter intervjun i pausen, var dessutom mycket rolig.

Mästersångarna i Nürnberg

Mästersångarna i Nürnberg är Richard Wagners enda komedi, och den enda av hans opera som handlar om vanliga människor. Handlingen är enkel och banal. Varför den ska ta sex timmar är en gåta, men annars hade man inte fått höra Wagner underbara musik.
Första akten dras det verkligen ut på tiden. Andra akten är så rolig, så man skrattar högt. Tredje akten börjar segt, men avslutas med en fantastisk masslutscen.
Annette Dasch - Eva
Karen Cargill - Magdalene
Johan Botha - Walther von Stolzing
Paul Appleby - David
Michael Wolle - Hans Sachs
Johannes Martin Kränzle - Beckmesser
Hans-Peter König - Pogner
Matthew Rose - Nattvakten

Wagner:Parsifal

Nästan 6 timmar Wagner! Underbart! Parsifal är en tung och mäktig opera. Riktigt roligt med en Met-opera med två svenskar i huvudroller. Katarina Dalayman spelade Kundry, och Peter Mattei Amfortas. Bägge gjorde mycket bra ifrån sig. Jonas Kaufmann gjorde också en bra tolkning av Parsifal. Hela föreställningen var bra, men det var seg början i första och tredje akten.

Richard Wagner

Redan som 16-åring bestämde sig Richard Wagner för att han skulle bli operakompositör. Då kunde han inte ens spela piano.
1850 började han på storverket Nibelungens ring. Långt efter fortsatte han med sitt storverk. 1869 blev det premiär med Rhenguldet i München. 1872 grundade Wagner Festspielhaus i Bayreuth. Wagner ville inte att dessa spel skulle kallas operor, utan allkonstverk.
Wagner var kontroversiell i politiskt tänkande. Han var tidvis anhängare at Gogineaus rasteorier. Det verkar dock som att Wagners rasism var av teoretiskt slag. Han hade många judiska vänner.

Richard Wagner : Götterdämmerung

Så till slut blev det rena rama Ragnaröken. Götterdämmerung är den fjärde och sista delen i Wagners klassiker Nibelungens ring. Detta är storslaget och mäktigt. Föreställningen började kl.18 och slutade strax innan kl.24, men det kändes aldrig långtråkigt. Min fru berättade innan föreställningen vilken tok hon lever ihop med. "Han påstår att Wagner var dåtidens hårdrockare!?" Det står jag för.
Den tunga musiken och det mustiga tyska språket blir mäktigt tillsammans. Deborah Voigt torde vara en av världens bästa operasångerskor. När hon sjunger står tiden stilla.
I rollerna:
Deborah Voigt - Brünnhilde
Wendy Bryn Harmer - Gutrune
Waltraud Meier - Waltraute
Jay Hunter Morris - Siegfried
Iain Paterson - Gunther
Eric Owens - Alberich
Hans-Peter König - Hagen

Wagner : Siegfried

Vilken upplevelse! Siegfried är tredje delen av fyra i Wagner mästerverk Nibelungens ring. Direktsändningen från Metropolitan var högklassig. Enorma scenbyggnader, bra musik, fantastiska sångare. Drygt fem timmar försvann utan vidare.
Jay Hunter Morris spelade Siegfried, och gjorde ett jättejobb. Han var med större delen av operan, och sjöng med dånande röst. Deborah Voigt är alltid bra. Hennes roll Brünhilde sover i större delen av denna opera, så hennes roll är kortare. Men när hon kommer med på scenen är hon enastående.
Jag är en Wagnerian!
I rollerna:
Deborah Voigt - Brünnhilde
Patricia Bardon - Erda
Jay Hunter Morris - Siegfried
Gerhard Siegel - Mime
Bryn Terfel - Vandraren
Eric Owens - Alberich
Kompositör: Richard Wagner
Libretto: Richard Wagner
Dirigent: Fabio Luisi
Producent: Robert Lepage
Scenografi: Carl Fillion
Kostym: Francois St-Aubin
Ljussättning: Etienne Boucher
Videokonstnär: Pedro Pires

Metropolitansäsongen som gick

11 operor på drygt 7 månader har jag upplevt via satellit från The Met denna säsong. Det började med Wagner 9 oktober och slutade med Wagner 14 maj.

Wagner:Rhenguldet. Här blev jag imponerad över ett fantastiskt scenbygge. Pampig musik och duktiga aktörer gjorde Rhenguldet till en mycket sevärd opera.

Mussorgskij:Boris Godunov. En för mig helt okänd opera visade sig helt fantastisk!. Ryska själen med mutor, korruption, inbördeskrig och annat jävelskap beskrevs på ett mycket dramatiskt sätt. Musiken dånande, och huvudrollens Oleg Balashov sjöng med en dånande röst.

Donizetti:Don Pasquale. En rolig opera, där en ung kvinna lurar upp en inbilsk gammal gubbe. Anna Netrebko övertygade som vanligt.

Verdi:Don Carlos. En femtimmars opera med hög klass. Totalt blev detta en stor upplevelse. Tyvärr höll inte en av huvudrollsinnehavarna måttet.

Puccini:Flickan från vilda västern. Puccini fick uppdraget att göra en opera med amerikanskt innehåll. Detta gör denna opera lite speciell. Men som vanligt när det gäller Metropolitan, var det högt tempo och dånande musik. För första gången fick jag uppleva Deborah Voigt som operasångerska. Vilken röst! Vilken utstrålning!

Gluck:Ifigenia på Tauris. Bra, men ojämn opera. Det var för mycket opera och långa sorgearior. Paul Groves, Susan Graham och Placido Domingo sjöng enastående bra.

Donizetti:Lucia di Lammermoor. Våldsam tragedi med förräderi, olycklig kärlek, vansinne, mord och självmord. Dessa ingredienser fick Donizetti ihop till en mycket bra opera. Det går inte att gå oberörd från en tillställning som denna.

Rossini:Greve Ory. Mitt mellan alla tragiska operor var det skönt med en komedi. Vi fick höra många häftiga arior. Svenska mezzosopranen Susanne Remark debuterade på Metropolitan.

Strauss:Capriccio. Trots att Renee Fleming för en stor insats, måste jag utse Capriccio till denna säsongs sämsta opera. Det var alldeles för lång tid, för att utreda om musikerns eller poetens konstart var bäst.

Verdi:Trubaduren. Av någon anledning är Trubaduren en av Verdis mest okända verk. Det förstår inte jag, för det här är en riktig bra opera. Musiken varierar mellan enskilda soloarior till dånande körsånger. I Zigenarnas sång rycktes man verkligen med! Dmitri Hvorosovskys barytonröst var fantastisk.

Wagner:Valkyrian. Vilket mästerverk! Jag har blivit Wagnerian! Allt är så perfekt och medryckande! Andra akten kunde varit något kortare. Denna asagudshistoria är enorm! Vilka scener! Åter igen är Deborah Voigt med och hänför.

Wagner : Valkyrian

Richard Wagners mästerverk Valkyrian, är bland det mäktigaste jag sett. Fem och en halv timme direktsänt från Metropolitan visade en opera med mäktiga scener, stora sångprestationer och fantastisk musik.
Gudahistorien som stundtals utspelas i Valhall, där ridande vampyrior håller hus. Guden Wotan styr med järnhand. På jorden blir syskonen Siegmund och Sieglinde kära i varandra.
Deborah Voigt, Jonas Kaufmann och Bryn Terfel imponerade med sina sånginsatser. Första scenen i sista akten med åtta ridande valkyrior med en av operavärldens mest kända riff är den bästa i hela operan. Chefsdirigenten James Levine firade 40 som dirigent i Metropolitan. Enligt uppgift har han dirigerat 2.648 operor.
Det här var mycket bra!
I rollerna:
Brünnhilde: Deborah Voigt
Sieglinde: Eva Maria Westbroek
Fricka: Stephanie Blythe
Siegmund: Jonas Kaufmann
Wotan: Bryn Terfel
Hunding: Hans-Peter König

Rhenguldet

Das Rheinguld gjorde premiär 22 september 1869 i München. Det är den första av Wagners fyra operor, som ingår i Nibelungens ring. Denna opera är ett mäktigt skådespel i en akt. Problemet är att akten håller på i nära tre timmar. Varför lägger de inte in en paus mitt i? Både tankarna och ryggen tog stryk.
Dagens visning från Metropolitan var dessutom verkligen seg, innan den började. Långa förhandsvisningar gjorde, att föreställningen blev 20 minuter försenad.
När äntligen operan satte igång, gick tiden fortare. Rehnguldet och berättelsen om Nibelungens ring är spännande. Det går illa för alla som äger ringen.
Musiken är pampig, och aktörerna från Metropolitan är som vanligt oerhört skickliga. Scenbyggnaden är bland det bästa jag sett. Rhenguldet är verkligen sevärt!