Roller: Johanna Rudström, Jens Persson, Ole Alexander Bang, Karin Osbeck, Marianne Hellgren Staykov, John Erik Eleby
Visar inlägg med etikett rossini. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett rossini. Visa alla inlägg
lördag 3 februari 2018
Askungen från Kungliga Operan
Kungliga Operan visar upp en mycket bra föreställning av Askungen. Det märks att aktörerna har mycket roligt tillsammans. Askungen är ju en ganska lätt handling, men oj vilken svår musik! Jag förstår inte hur sångarna klarar av att uttala alla ord, när de sjunger så fort.
Roller: Johanna Rudström, Jens Persson, Ole Alexander Bang, Karin Osbeck, Marianne Hellgren Staykov, John Erik Eleby
Roller: Johanna Rudström, Jens Persson, Ole Alexander Bang, Karin Osbeck, Marianne Hellgren Staykov, John Erik Eleby
lördag 14 mars 2015
La Donna del Lago
Rossinis La Donna del Lago är en riktig höjdare. I denna uppsättning från The Met får man se fantastiska masscener och otroliga sånginsatser. Joyce DiDonatos slutaria går utöver det vanliga. Hur hon kan "wobbla" mellan olika sångarter gång efter annan, och ändå ha kontroll är otroligt. Första akten var 1 timme och 40 minuter. Den bara försvann.
Joyce DiDonato - Elena
Daniela Barcellona - Malcolm Groeme
Juan Diego Flórez - Giacomo
John Osborn - Rodrigo
Oren Gradus - Duglas
Joyce DiDonato - Elena
Daniela Barcellona - Malcolm Groeme
Juan Diego Flórez - Giacomo
John Osborn - Rodrigo
Oren Gradus - Duglas
lördag 10 maj 2014
Askungen
Åter igen en fantastisk direktsändning från Metropolitan. Joyce DiDonato var lysande i rollen som Askungen. Hennes slutaria var helt vidunderlig. Övriga ensemblen gav också järnet, i flera arior och "wobblestycken". Det är så skönt att krypa ner i en biostol, och njuta av god underhållning. Tre och en halv timme försvann som ett skott.
I rollerna:
Joyce DiDonato - Angelina
Juan Diego Flórez - Don Ramiro
Pietro Spagnoli - Dandini
Alessandro Corbelli - Don Magnifico
Luca Pisaroni - Alidoro
I rollerna:
Joyce DiDonato - Angelina
Juan Diego Flórez - Don Ramiro
Pietro Spagnoli - Dandini
Alessandro Corbelli - Don Magnifico
Luca Pisaroni - Alidoro
lördag 21 maj 2011
Metropolitansäsongen som gick
11 operor på drygt 7 månader har jag upplevt via satellit från The Met denna säsong. Det började med Wagner 9 oktober och slutade med Wagner 14 maj. Wagner:Rhenguldet. Här blev jag imponerad över ett fantastiskt scenbygge. Pampig musik och duktiga aktörer gjorde Rhenguldet till en mycket sevärd opera.
Mussorgskij:Boris Godunov. En för mig helt okänd opera visade sig helt fantastisk!. Ryska själen med mutor, korruption, inbördeskrig och annat jävelskap beskrevs på ett mycket dramatiskt sätt. Musiken dånande, och huvudrollens Oleg Balashov sjöng med en dånande röst.
Donizetti:Don Pasquale. En rolig opera, där en ung kvinna lurar upp en inbilsk gammal gubbe. Anna Netrebko övertygade som vanligt.
Verdi:Don Carlos. En femtimmars opera med hög klass. Totalt blev detta en stor upplevelse. Tyvärr höll inte en av huvudrollsinnehavarna måttet.
Puccini:Flickan från vilda västern. Puccini fick uppdraget att göra en opera med amerikanskt innehåll. Detta gör denna opera lite speciell. Men som vanligt när det gäller Metropolitan, var det högt tempo och dånande musik. För första gången fick jag uppleva Deborah Voigt som operasångerska. Vilken röst! Vilken utstrålning!
Gluck:Ifigenia på Tauris. Bra, men ojämn opera. Det var för mycket opera och långa sorgearior. Paul Groves, Susan Graham och Placido Domingo sjöng enastående bra.
Donizetti:Lucia di Lammermoor. Våldsam tragedi med förräderi, olycklig kärlek, vansinne, mord och självmord. Dessa ingredienser fick Donizetti ihop till en mycket bra opera. Det går inte att gå oberörd från en tillställning som denna.
Rossini:Greve Ory. Mitt mellan alla tragiska operor var det skönt med en komedi. Vi fick höra många häftiga arior. Svenska mezzosopranen Susanne Remark debuterade på Metropolitan.
Strauss:Capriccio. Trots att Renee Fleming för en stor insats, måste jag utse Capriccio till denna säsongs sämsta opera. Det var alldeles för lång tid, för att utreda om musikerns eller poetens konstart var bäst.
Verdi:Trubaduren. Av någon anledning är Trubaduren en av Verdis mest okända verk. Det förstår inte jag, för det här är en riktig bra opera. Musiken varierar mellan enskilda soloarior till dånande körsånger. I Zigenarnas sång rycktes man verkligen med! Dmitri Hvorosovskys barytonröst var fantastisk.
Wagner:Valkyrian. Vilket mästerverk! Jag har blivit Wagnerian! Allt är så perfekt och medryckande! Andra akten kunde varit något kortare. Denna asagudshistoria är enorm! Vilka scener! Åter igen är Deborah Voigt med och hänför.
lördag 9 april 2011
Gioacchino Rossini
Rossini: Greve Ory
Greve Ory är en typisk Rossini-komedi. Mycket känns igen från t.ex. Askungen. Det är många häftiga arior, där två och flera "vobblar" mellan olika tonarter. Greve Ory är en riktig skojare, som försöker lura sig in hos grevinnan Adèle som han älskar. Den roligaste scenen är när han utklädd till nunna besöker grevinnan. Greven kan dock inte hålla sig utan tafsar friskt på grevinnan, som börjar ana oråd. Detta var första gången som Greve Ory gick upp på Metropolitan. Första gången på Metropolitan var det också för svenska mezzosopranen Susanne Resmark.
Roller:
Grevinnan Adèle: Diana Damrau
Isolier: Joyce DiDonato
Ragonde: Susanne Resmark
Greve Ory: Juan Diego Florez
Raimbaud: Stephane Degout
söndag 2 maj 2010
Mets operasäsong är över
På Folkets Hus i Kallhäll har jag denna säsong sett nio operor från Metropolitan av högsta klass. Nu har jag suttit på balkongen, och försökt att kora årets bästa opera. Vilken jag valde kan du läsa inne i detta inlägg. Totalt har jag upplevt nio fantastiska föreställningar. För mig är det ännu större värde i dessa sändningar, när jag nu vet att Metropolitan är liknande en svensk ideell förening. Här följer ett sammandrag av årets föreställningar:* Tosca. Vilken rysare Puccini har skapat! Finska världsstjärnan och sopranen Karita Mattila var strålande i huvudrollen. Toscas älskare Cavaradossi spelades av Marcelo Alvarez. Han var också stålande.
* Aida. Verdis storverk handlar om en hemsk intrig i kriget mellan Egypten och Etiopien. Rysaren avslutas med att det älskande paret återträffas levande i sin egen grav.
* Turandot. Här berättar Puccini om prinsessan Turandot, som hatar alla män. Alla som friar till henne får tre omöjliga frågor. Svarar de fel, blir de avrättade. Men Calaf blir kär och klarar frågorna. Här var jag lite irriterad efteråt. Turandot var både elak och ful. Slavinnan Liu var både vacker och trevlig. Ändå valde Calaf Turandot?
* Hoffmanns äventyr. Offenbachs enda opera är nog den mest märkliga jag sett. Tre akter beskriver Hoffmanns märkliga upplevelser. Först blir Hoffman kär i en mekanisk docka som heter Olympia. Antonia sjunger sen ihjäl sig. Giuletta stjäl mäns spegelbilder. Avslutningen visar att alla tre kvinnorna är ett sammandrag av Hoffmanns stora kärlek Stella.
* Rosenkavaljeren. Fem timmar försvann som ett skott! Men denna opera kunde ändå ha kortats ner något. Islänningen Kristin Sigmundsson överträffade huvudrollsinnehavarna Renee Fleming och Susan Graham.
* Carmen. Mary överraskade mig verkligen inför denna opera, när hon kom in utklädde till Carmen för att presentera operan. Elina Garanca var glimrande i rollen som Carmen. Tyvärr höll inte hennes motspelare måttet. Men totalt var denna opera mycket bra.
* Simon Boccanegra. Verdi har verkligen överträffat sig i denna fantastiska opera! Hela tiden möts man av intriger och spännande upplevelser. Simon Boccanegra är inte bara denna säsongs bästa opera jag sett. Det är över huvud taget den bästa jag sett. Innan denna föreställning av Plácido Domingo bara ett känt namn för mig. Men nu vet jag mer. Vilken dånande röst! Med över 130 världsroller inom operan, kan man säga att den grabben har varit med!
* Hamlet. Amroise Thomas är inte någon av de mest kända operakompositörer. Hamlet är ju kändare, men inte som opera. Detta var ett grymt skådespel. Marlis Petersens uppvisande av Ofelias självmord var fantastisk.
* Armida. Rossini var mästare på att göra operor med hård handling, men ändå med lättsam musik. Renée Fleming och Lawrence Brownlee var lysande i huvudrollerna.
Tänk vad många timmars fantastisk underhållning jag fått uppleva denna säsong! 9 oktober ska jag se Wagners Rhenguldet.
onsdag 10 februari 2010
Classical Gold
Ginza postorder har sina guldkorn. Med senaste paketet kom "Classical Gold" 50 CD med över 48 timmars riktiga klassiker. Det är ingen vanlig samlings-CD, där man plockar vissa arior eller stycken från hela symfonier. Nej, här får man lyssna genom hela symfonier. För att ge några exempel kan man här lyssna på:* Bachs Brandenburgskonserter
* Beethovens 9:e symfoni
* Vivaldis fyra årstider
* Bizets Carmen
* Rossinis Wilhelm Tell
* Händels Messias
mm.
Jag undrar vad jag ska ladda MP3-spelaren med till imorgon? Jag bestämmer mig för Vivaldis fyra årstider.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Casino Royale
Förmodligen den sämsta James Bond-filmen någonsin! Pang, slam utan egentlig handling! Jag gav upp efter en timme! Roller: Daniel Craig - Jam...
-
Både Johanna Leshem Jansson och Maja Hellman blev dömda till livstids fängelse för mordet på Tove Tönnies i Vetlanda i oktober förra året....
-
I veckan har vi haft besök från Huskvarna. Min systerdotter Åsa med hennes döttrar Rebecka och Sofia har härjat runt i Stockholm. 9 timmar p...
-
Vill man ha ett gott skratt och en skön avkoppling, är svenska filmen "all inclusive" rätt medicin. Det är tempo och humor hela ...





