Adjö Torrevieja!

Så var det då fredagen den 22 maj och dags för hemresa till Sverige. Vädergudarna var åter igen på vår sida, och visade upp ett molnigt Torrevieja. Det passade oss bra, när det var dags att packa och städa. Vid själva städningen kände jag att jag var mest i vägen. Så när Börje skulle åka och handla följde jag med till Carrefour. Kassörskan tittade lite konstigt på mig med tanke på mitt varuval; en liter whisky och tre burkar tonfisk med tomatsmak.

Vi fick lite tid över, så vi gick ner till stranden och tog var sin öl på Kiosco Dulche Elena. När sen Mary köpt vykort och postat kort till övriga KUTUK kände vi att vi var klara.

Inlämningen av bagage på flygplatsen i Alicante gick smidigt. Sen varvade vi med att koppla av med en pilsner och handla. Allt kändes bra. Men när det var dags att gå till vår gate började eländet. I en bastuvarm hall väntade och väntade vi på att någon skulle öppna gaten. Efteråt fick vi reda på att flygplanet varit försenat. Varför kunde man inte berätta detta? Passeringen gick långsamt eftersom RyanAir bestämt sig för att tjäna mer pengar på stora handbagage.

När vi väl kom ombord på planet, blev Mary upprörd över vilka fula byxor en av flygvärdarna hade. Jag struntade fullkomligt i hans byxor. Då ville jag bara hem. Till slut lyfte planet äntligen och vi var på väg hem. En kopp kaffe skulle smaka gott. Men vi fick vänta. Flygvärdarna var mycket ineffektiva. Efter en timme tog jag fram min resebok Sommardöden av Mons Kallentoft. Denna bok räddade resan för mig.

När vi kom till Skavsta var det 10 grader och regn. Vi frös. Mary ringde till Kåre, som skulle hämta oss vid Centralen. "Va, är det idag?" Men Kåre hämtade oss och tog oss hema till Kallhäll. Sen tog det lång tid innan vi kunde koppla av och somna.

Lerbad

Mycket tokigt ska man vara med om. Att smo in sig i varm lera, och tro att det är nyttigt! Jo, jo! Till mitt försvar måste jag säga att Mary och jag var inte ensamma. Däremot var vi ganska återhållsamma. Flera kletade in t.o.m. ansiktet. Leran stank av svavel. I början var det rent äckligt, men näsan täpptes snart till. Däremot var det ett elände att sen få bort stanken. Marys lera rann bort lätt, men min satte sig i kroppshåret. Jag gnodde som attan i duschen efteråt, men ändå kände jag svavelstanken lång tid efteråt. Nu har jag provat detta - så det behöver jag inte göra fler gånger.

Mar Menor

Torsdagen i Torrevieja hade vi bestämt oss för att sola. Mycket lämpligt så sken solen. Vi åkte till en ort som heter San Pedro del Pinatar, där vi solade vid och badade i Mar Menar. Oj, vad varmt det var i vattnet! Jag vet inte när jag badade i så varmt vatten utomhus tidigare.

Maud och Börje visade upp strandens snyggaste parasoll. Framför allt kändes de rostbruna inslagen väldigt äkta. Vi njöt några timmar i solen, och hann även med lerbad och varsin sallad. Lerbadet kommenteras i särskild artikel. Solen tog bra på oss. Maud tyckte jag såg ut som en flagga från Schweiz efteråt.

Kvällsvandring

Onsdagen i Torrevieja tog vi en kvällsvandring. Det som är kul med Torrevieja är att inget är regelbundet. En svensk stadsplanerare skulle få hjärtsnörp om han eller hon fick uppleva detta. Tråkigt är dock att det verkar vara så mycket som är obebott. Naturen utmed Medelhavet liknar inget som vi har hemma.

På vägen hamnade vi ibland en flock svalor, som flög omkring som galna i luften. Detta ledde till en lång, uttömmande, "intelligent" diskussion om hur många svalor som finns och vad de heter. För mig är papperssvalan den viktigaste.

Efter promenaden hamnade vi på Maud och Börjes balkong, och njöt av kvällens värme. Utom Maud, för hon frös och huttrade. Otroligt! Det var ju 20 grader!

Siesta

Efter våra olika onsdagsäventyr tog vi en siesta på balkongen. Mary höll på att knäcka käken ur led när hon gäspade. Själv kunde jag se på mina fötter och inse att jag burit sandaler. Varför har vi inte siesta i Sverige? Det borde ju vara lagstadgat! Men eftersom svenska politiker verkar sova dygnet runt, lär de aldrig komma på tanken.

La Mata

Onsdag förmiddag var det bestämt att besöka ännu en marknad. Jag bad om audiens, och fick förståelse för detta. Efter en timmes avkopplande läsning på balkongen, gav jag mig ut på en långpromenad till La Mata. Promenaden dit var skön, och jag tyckte livet lekte. En bit på vägen stannade jag vid Blondys och avnjöt en öl.

I La Mata pågick en marknad, som jag tyckte var helt ointressant. Tyvärr hände något med linset i mitt vänsteröga. Senare koll visade sig att den helt enkelt spruckit. Jag fick en lång väg hem att gå med ett öga som gjorde ont. Oj, vad det var skönt när jag kunde ta ur linsen som skavde!

Mary kom hem strax efter mig. Hon hade storhandlat. Bl.a. hade hon handlat två skjortor som passade mig jättebra. Det här bådar ju gott! I fortsättningen behöver jag aldrig följa med på marknader. Min fru vet ju ändå vad jag vill ha!

Siesta & tapas a la Sverige

Efter en lång bilfärd från Guadalest tillsammans med Tom-Tom var vi alla trötta. Om det är något vi svenskar ska lära oss av spanjorer, så är det Siesta! Vi satt på var sin solstol, halvsov och mådde bra.

När vi slumrat färdigt samlade vi oss på 34:an, och intog svensk tapas. I Sverige heter denna tapas Bullens pilsnerkorv. Men eftersom det var spansk korv var den givetvis inte lika bra som den svenska. Även om den smakade lika bra. Gott var det i alla fall!

Efter denna måltid tog jag och Mary en kvällspromenad i Torrevieja. Vi fick en mycket skön och avkopplande promenad. Däremot var vi förvånade över att det var så få människor ute. Barerna var nästa tomma. Som tur var visade det sig att inte Deutsche Banks automat var lika tom. Vi fick ut pengar så vi klarade oss vidare.

My life irish pub

Tisdagskvällen tog vi en vanding uppför många trappor, för att ta oss till gatan med många serveringar. På vägen gick vi genom en park med flera träningsredskap. Jättekul! I Torrevieja behövs inga dyra gym-kort. Det är bara att gå till parken och träna för fullt.

My life irish pub blev en trevlig bekantskap. Speedway på TV, god öl och mysig stämning. Vad kan man mer begära? Här drack jag också veckans godaste öl; Murphys red ale. Detta är ett halvmörkt öl med stor beska och fyllighet. Om det var ölet eller inte vet jag ej, men jag tänkte helt fel när jag gav dricks. 20 svenska kronor är väl OK som dricks, men inte 20 euro. Maud rättade dock till det hela.

Grön flagga blev gul

Måndag eftermiddag hade vi bestämt oss för att sola och bada. Det verkade nästan som om badvakterna jävlades med oss, när de bytte från grön till gul flagga under tiden vi gick dit. Men det var rätt att varna, för vattnet var vekligen strömt. Det var varmt i vattnet och vågorna var sköna, men det var jobbigt att hålla balansen i de hårda underströmmarna. Vi njöt av värmen i soldiset, som kom efter hand. Två dopp klarade jag av, men jag njöt inte av dem ibland strömningarna.

Strandbesöket avslutades med öl på El Molino. Därifrån kunde vi se ut över händelser på stranden. Jag kunde nöjt se att topless förekom på flera ställen. Däremot tycker jag inte att det är vackert med stringtrosor. Två halvnakna tjejer svassade förbi tre gloende badvakter. Hade någon varit nära drunkning då, så hade inte badvakterna märkt någonting.

Vi solade bara några timmar, men våra skinn var ändå lite småstekta efter detta.

Detaljhandelsstudier

Måndag förmiddag gjorde vi en granskning av Torreviejas detaljhandel. Köpcentrat Habanero sprang vi snabbt igenom. Dessa köpcentrum ser likadana ut över hela Europa. Man behöver inte åka till Spanien för att se hur en Hennes&Mauritz-butik ser ut. Dunkande intetsägande musik dånade ut från högtalare.

Vi fortsatte snabbt till stormarknaden Carrefour. Detta blev en mer positiv upplevelse. Specialvarorna var inte något speciellt att minnas. Däremot gav livsmedelsavdelningarna en hel del att lära av. Fiskdisken var fantastisk! Men det kanske är lättare att underhålla en sådan disk i närheten av Medelhavet, jämfört med Mälaren. Frukt och Grönt-avdelningen var dock väldigt ojämn. Mycket fräscha frukter blandades med ofräscha.

Vi blev imponerade av "frontningen" så tidigt på måndagen. Förmodligen har Carrefour nattpåfyllning. Varje hylla såg välpåfylld ut.

Vi handlade frukt, öl och whisky. Även på en semester ska man leva hälsosamt!

Strandpromenad

Eftermiddagen 17 maj gav vi f-n i Norges nationaldag. Vi tog en strandpromenad i Spanien istället. Utmed stranden i Torrevieja har man byggt träbroar, så man kan vandra lång väg och se ut över stranden. Fint väder hade lockat ut mycket folk, som låg och solade. Inte så många badade.

Enligt kvinnliga nätverket KUTUK är Kiosko Estefi ett av Spaniens viktigaste kulturmärke. Där brukar nämligen detta ädla kvinnosällskap inta litervis med Sangria. Men varken Maud eller Mary verkade sugna, så vi gick förbi denna storhet.

Istället fortsatte vi till Blondys, där vi drack öl och åt bläckfisk och sardiner. Det var verkligen skönt att sitta i solen och bara må bra. Maud, Mary och Börje drack småsmå öl, men jag valde "cerveza grande". Även Grande var inte speciellt stor, så vi behövde alla påfyllning.

På vägen hem tog vi en öl på restaurang Matute. Tänk att spanjorer kan ha hittat på ett så bra namn på en uteservering; Mat ute!

Efter en intensiv dag var vi trötta. Kvällen avslutades med bloggning och politisk debatt på SVT world.

Citronmarknad

Varje söndag är det citronmarknad i Torrevieja. Jag trodde att de bara sålde frukt där, pga namnet. Men det visade sig att vägen till marknaden var kantrad av citrontäd. Gula frukter hängde runt träden över allt. Jag har via någon gammal visa lärt mig att "små, citroner gula de växa uppå strand". Denna text hänvisar till Italien. Men Italiens citroner är nog relativit små. För i Spanien är de stora och fruktiga.

Det var många som kom till marknaden, och parkeringen blev ockuperad direkt. Börje lydde parkeringsvakterna och ställde bil där de anbefordrat. Men Maud var inte nöjd. "Varför parkerade Du så här?" Börje reagerade inte, men Mary sa ifrån; "Börje kör, han bestämmer var vi ska parkera!"

Först blev jag betänksam över alla parkerade bilar. Det borde vara väldigt många personer på marknaden. Men det visade sig att marknaden var så stor, att alla människor försvann i mängden.

Vi startade med en liten frukost. Det var tur det. Den lilla frukosten gjorde mig proppmätt. När jag beställde kaffe till frukosten blev det dock fel. Jag fick en sörja som bestod av något mjölkliknande. Men bönorna, baconen smakade riktigt bra. Vi blev ordentigt mätta. Jag undrar vad som hade hänt om vi hade tagit en stor frukost? Då hade det nog kräfts en stor siesta a la grande!

Istället strosade vi runt, och tittade på alla färgglada kläder och prylar. Jag köpte inte så mycket, men tyckte det var kul att titta på hur folk betedde sig. Mary och Maud var som likasinnade magnetpoler. De följde varandra hela tiden. Själv fyndade jag med ett par lekbyxor och två nagelfilar.

Efter ett tag slutade jag med funderingar om inköp, utan tänkte mer på att jag var med om en ny upplevelse. Folk handlade verkligen. Det som jag märkte var hur noga handlarna var att sålda varor placerades i en påse. Klokt! För då hade vi som bevis att vi betalat på något annat ställe. Även på en spansk marknad finns det alltså kontroll!

På vägen från marknaden skulle Börje handla apelsiner. Tjejen som skötte kommersen var en härlig underhållning. Hon pratade med alla och hittade på nya verser hela tiden.

Whisky i plastpåse !!??

För snart en vecka sedan lyfte vi från Skavsta utanför Nyköping, för att flyga med Ryan Air till Alicante. Incheckningen gick mycket smidigt, för det mesta hade vi gjort via internet hemifrån. Det var bara att väga in bagaget, och gå mot säkerhetskontrollen. Vi var i god tid, och var nästan ensamma. Därför gick även detta fort. Enda problemet var att jag höll på att tappa byxorna, när livremmen åkte igenom röntgenmaskinen.

Vi tog det lugnt med öl och mat och tittade förundrat över alla som ställde sig i kö, trots att det var så lång tid till avgången. Senare förstod vi varför. Numret på biljetten gällde inte platsnumrering. Detta gjorde att vi fick sitta en bit från varandra.

Det mest märkliga var att whiskyn servererades i små plastpåsar. Otroligt. Illa smakade det också. Dessutom fick jag en knuff av flygvärdinnan, så att stor del av whiskeyn rann ut. Det gjorde ju inte så mycket, så illa som den smakade.

Flygresan varade i nästan fyra timmar. Jag försökte koppla av med operamusik "La Traviata", men att lyssna på opera med dundrande flygplansmotorer och ständiga reklamutrop i bakgrunden är ingen hit. Det fick bli slovensk hårdrock med Laibach istället.

Att applådera när flygplanet är i sin mest kritiska landningsfas, trodde jag hörde till forntiden. Men här applåderades det vilt. Märkligt!

Till slut kom vi fram till Alicante, och våra väskor kom fort. Efter pass- och tullkontroll, som inte var något av vardera, väntade Maud och Börje. De bjöd oss på en bilfärd till Torrevieja. Efter att vi packat upp blev vi bjudna på tapas på 34:an, där Maud och Börje bor. Kvällen blev mycket avkopplande med mycket småsnack. Jag kände direkt hur jag gick ner i semestervarv. Skönt!

Tyvärr gick det inte så bra för Malena Ernman i schlagerfestivalen, som vi hoppats. Det blev som jag föranat. Hon är helt enkelt för bra för denna tävling. Istället vann Norge en brakseger.

Hemma igen!

Natten mellan fredag och lördag damp vi ner i Sverige igen. Efter bussresa från Skavsta till Stockholm, fick vi bilskjuts av Kåre ända hem till trappan. Ca.02.30 var vi hemma efter nästan en vecka i Torrevieja i Spanien, där vi besökte Maud och Börje.

Torrevieja ligger utmed Costa Blanca ca. 5 mil söder om Alicante. Stadens vapen ser du härintill. Vi hann med en hel del under dessa dagar, men Torrevieja är större än jag trodde. Först trodde jag det bara var en enda lång strandremsa, men när man slår upp Torrevieja i Wikipedia visar det sig att här finns 84.000 invånare.

Mycket har hänt under sex dagar. Jag kommer efter hand att återkomma med en del av händelserna.