Ibland är jag synsk

Några gånger har vi flugit med Ryan Air. Varje gång har jag blivit irriterad över alla extraavgifter. Hela resan är fylld av gapande försäljare. Utbudet är dyrt och ganska mediokert. Vid inpasseringar vägs bagaget med guldvåg. För varje grams övervikt, får offer betala överpriser i böter.
För något år sen skojade jag med min fru:
- Snart tar de betalt för att gå på toa på flygplanen också!
Jag visste inte hur rätt jag hade. Ryan Air har nu meddelat att mynttoaletter införs på alla Ryan Airs flygplan. Ett pund ska det kosta att göra sig av med det som Ryan Airs drycker tillfört.
Ryan Air åberopar säkerhetskäl! "Planen kommer att bli lättare då!" Jag förstår ingenting! Urinet väger väl lika mycket oavsett om det finns hos en passagerare eller i en toalett?
Men ändå? Tänk att jag kunde vara så synsk.

Adjö Torrevieja!

Så var det då fredagen den 22 maj och dags för hemresa till Sverige. Vädergudarna var åter igen på vår sida, och visade upp ett molnigt Torrevieja. Det passade oss bra, när det var dags att packa och städa. Vid själva städningen kände jag att jag var mest i vägen. Så när Börje skulle åka och handla följde jag med till Carrefour. Kassörskan tittade lite konstigt på mig med tanke på mitt varuval; en liter whisky och tre burkar tonfisk med tomatsmak.

Vi fick lite tid över, så vi gick ner till stranden och tog var sin öl på Kiosco Dulche Elena. När sen Mary köpt vykort och postat kort till övriga KUTUK kände vi att vi var klara.

Inlämningen av bagage på flygplatsen i Alicante gick smidigt. Sen varvade vi med att koppla av med en pilsner och handla. Allt kändes bra. Men när det var dags att gå till vår gate började eländet. I en bastuvarm hall väntade och väntade vi på att någon skulle öppna gaten. Efteråt fick vi reda på att flygplanet varit försenat. Varför kunde man inte berätta detta? Passeringen gick långsamt eftersom RyanAir bestämt sig för att tjäna mer pengar på stora handbagage.

När vi väl kom ombord på planet, blev Mary upprörd över vilka fula byxor en av flygvärdarna hade. Jag struntade fullkomligt i hans byxor. Då ville jag bara hem. Till slut lyfte planet äntligen och vi var på väg hem. En kopp kaffe skulle smaka gott. Men vi fick vänta. Flygvärdarna var mycket ineffektiva. Efter en timme tog jag fram min resebok Sommardöden av Mons Kallentoft. Denna bok räddade resan för mig.

När vi kom till Skavsta var det 10 grader och regn. Vi frös. Mary ringde till Kåre, som skulle hämta oss vid Centralen. "Va, är det idag?" Men Kåre hämtade oss och tog oss hema till Kallhäll. Sen tog det lång tid innan vi kunde koppla av och somna.

Whisky i plastpåse !!??

För snart en vecka sedan lyfte vi från Skavsta utanför Nyköping, för att flyga med Ryan Air till Alicante. Incheckningen gick mycket smidigt, för det mesta hade vi gjort via internet hemifrån. Det var bara att väga in bagaget, och gå mot säkerhetskontrollen. Vi var i god tid, och var nästan ensamma. Därför gick även detta fort. Enda problemet var att jag höll på att tappa byxorna, när livremmen åkte igenom röntgenmaskinen.

Vi tog det lugnt med öl och mat och tittade förundrat över alla som ställde sig i kö, trots att det var så lång tid till avgången. Senare förstod vi varför. Numret på biljetten gällde inte platsnumrering. Detta gjorde att vi fick sitta en bit från varandra.

Det mest märkliga var att whiskyn servererades i små plastpåsar. Otroligt. Illa smakade det också. Dessutom fick jag en knuff av flygvärdinnan, så att stor del av whiskeyn rann ut. Det gjorde ju inte så mycket, så illa som den smakade.

Flygresan varade i nästan fyra timmar. Jag försökte koppla av med operamusik "La Traviata", men att lyssna på opera med dundrande flygplansmotorer och ständiga reklamutrop i bakgrunden är ingen hit. Det fick bli slovensk hårdrock med Laibach istället.

Att applådera när flygplanet är i sin mest kritiska landningsfas, trodde jag hörde till forntiden. Men här applåderades det vilt. Märkligt!

Till slut kom vi fram till Alicante, och våra väskor kom fort. Efter pass- och tullkontroll, som inte var något av vardera, väntade Maud och Börje. De bjöd oss på en bilfärd till Torrevieja. Efter att vi packat upp blev vi bjudna på tapas på 34:an, där Maud och Börje bor. Kvällen blev mycket avkopplande med mycket småsnack. Jag kände direkt hur jag gick ner i semestervarv. Skönt!

Tyvärr gick det inte så bra för Malena Ernman i schlagerfestivalen, som vi hoppats. Det blev som jag föranat. Hon är helt enkelt för bra för denna tävling. Istället vann Norge en brakseger.