När vi kom till Illharjen i Vetlanda, blev vi välkomnade av dessa tre herrar. Direkt när vi kom störtade de fram. De verkade verkligen glada över att vi kom. En bra bit på vägen följde de oss, och tjattrade för fullt. Vad de tjattrade om vet jag inte, för jag förstod inte vad de sa. Men glada över att se oss verkade de helt klart. Men efter 50 meter gav de upp. Förmodligen hade de förväntat sig mat, vilket de inte fick. Vi får komma ihåg detta till nästa gång.Vi gick vidare på spångarna runt Illharjen och blev mötta av ett vilt fågelkackel istället. Det märktes att vintern hade varit snörik, för det forsade vatten överallt. Vissa delar av Illharjen är torra en del år, men även i dessa forsade vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar