Situation Stockholm

Senaste numret av Situation Stockholm är liksom de flesta numren mycket läsvärd. Jag tycker om hela idén kring denna tidning, som gagnar de hemlösa. Dessutom är Situation Stockholm den enda månadstidning, som jag tycker är värd att läsa. För 40 kronor får man mycket läsvärt. Detta nummer innehåller en lång intervju med Caroline af Ugglas, en mycket märklig och spännande människa. Jack Vreeswijk berättar om sitt liv som artist och son till en berömd artist. Förr var han inte speciellt lik sin far, men på bilden i tidningen ser man att han börjar bli lik. Mina säljare av tidningen vid Mariatorget har också fått en egen artikel. I övrigt innehåller detta nummer av Situation Stockholm en hel del tänkvärt om vår huvudstad. Köp och läs den!

Svensk visa och tysk hårdrock

Nästa vecka är det svensk visa och tysk hårdrock, som gäller i min MP3-spelare. Vilket jag lyssnar på blir en humörfråga. Vill jag varva ner, lyssnar jag på Cornelis Vreeswijk. Vill jag tagga upp blir det Rammstein.
När jag tittar på hur mycket Cornelis hann med att producera, blir jag imponerad. Vilka låtar och vilka texter! Några exempel:
Somliga går med trasiga skor
I natt jag drömde
Hönan Agda
Brev från kolonien
Mördar-Anders
Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
Felicia - adjö
Och detta är bara några få exempel på allt han gjorde. Ändå krävde svenska myndigheter att vittnen skulle intyga att han kontrollerade svenska språket, för att han skulle blir svensk medborgare. Tro f-n att han vägrade!

Rammsteins Reise, reise blir motpolen. Här är det tunggung, så det räcker! Jag känner bara, att jag måste lära mig mer tyska, för att kunna tolka Rammsteins underfundiga texter bättre. Här blandas märkliga texter som t.ex. Mein teil. Denna låt blev starkt kritiserad i Tyskland, eftersom den handlar om den tyske kannibal som åt upp sin kompis. Textraden "Denn du bist was du ist" säger allt.

Pendeltågsresorna kommer att bli en njutning nästa vecka.

Antonio Lindbäck gjorde succé i sin comeback

För några år sen var han uträknad. Pressen på Antonio Lindbäck var så stor, att han tappade glädjen i speedwayåkningen. Inför årets GP i Göteborg fick han ett s.k. wild card, för att han senaste tiden verkat få lusten tillbaka. Stor del i detta har säkert Tony Rickardsson, som ställt upp som personlig rådgivare.

Tyvärr visade åter igen Ullevi en undermålig speedwaybana. Förarna fastnade ideligen i tjocka fåror, vilket i och för sig gjorde det spännande men knappast rättvist. Detta verkade gagnade de yngre förarna. De rutinerade uppträdde försiktigt och i vissa fall helt fegt. Jag har full förståelse för detta. Kör man med en motorcykel utan broms i 100 km/tim rätt in i en kurva där det ligger drivor med grus att sladda i, så förstår jag mycket väl att man kör försiktigt. Svenska förarna verkade trivas. Andreas Jonsson, Fredrik Lindgren och Antonio Lindbäck gick alla till semifinal.

Semifinal 1: Lottningen gjorde att de tre svenskarna ställdes mot Jason Crump. Innan start hade Antonio Lindbäck problem med sin cykel, och fick med knapp marginal byta ut mot sin reservcykel. Trots reservcykeln for han fram till en klar ledning. Jason Crump åkte hela tiden och fastnade i jordfårorna, och blev alltmer försiktig. På tredje varvet kraschade Fredrik Lindgren, och heatet stoppades. I omstarten vann Antonio Lindbäck säkert, och en försiktig Jason Crump manövrerade ut Andreas Jonsson.

Semifinal 2: Stackars Kenneth Bjerre fick ställa upp mot tre dårfinkar; Nicki Pedersen, Rune Holta och Emil Sajfutdinov. Givetvis hade han ingen chans. Sajfutdinov flög iväg som besatt. Nicki Pedersen och Rune Holta sladdade fram och tillbaka i fårorna obehärskat. Åter igen verkade det som om de yngre förarna klarade svårigheterna bättre än de mer rutinerade.

Final: Nicki Pedersen verkade irriterad över den 19-årige Sajfutdinov, som körde så respektlös. En medveten påkörning av ryssens hjul gjorde att Pedersen åter igen var utesluten. Helt rätt domslut! I omstarten tog Jason Crump starten, men fortsatte att köra väldigt försiktigt. Emil Sajfutdinov satsade desto mer, och kunde vinna klart. Crump tog andraplatsen, hårt ansatt av Antonio Lindbäck.

Det är kul att Sverige får visa kul och spännande speedway på elitnivå. Men då måste vi också se till att vi ger förarna rättvisa med bra banor. Ullevi har gjort bort sig flera gånger, så de borde inse att det är dags att skärpa till sig.

Kåres 31:a Stockholm marathon

Kåre tillhörde inför årets Stockholm marathon, de 31 som genomfört alla 30 Stockholm Marathon. Nu har han klarat av 31 marathon. Hur många som återstår av "veteranerna" vet vi inte. Men efter hand försvinner den ene efter den andre.

Sommaren kom verkligen till Stockholm denna lördag. Det märktes att flera av löparna hade problem med detta. Här har de tränat i flera månader under helt andra förhållanden, och helt plötsligt slår värmen till. Det var t.o.m jobbigt för oss åskådare ett tag. Vi blev lite oroliga för Kåre i början. Han verkade springa alldeles för fort. Mycket riktigt. Andra milen gick mycket långsammare än den första. Han verkade knappt ha drivkraft efter första varvet. Tredje milen tog också tid. Men vid Slussen hade han ändå driv i stegen. Vid målgången på Stockholms Stadion såg han desto piggare ut. Syster Lena hade gett speakern information om Kåre, så han fick hela slutvarvet kommenterat i högtalaren.

Det är intressant att stå och titta på löparna, och minnas de gånger jag själv sprang. Efter någon kilometer ser alla glada och förväntansfulla ut. Vid Dramaten efter ca. 7 km ser de flesta pigga ut. Men i år var det påfallande många som såg slitna ut i värmen. Efter 20 km såg man tvivel och trötthet i många löpares blickar. Efter 30 och 35 kilometer visade blickarna bara tomhet och uppgivenhet. Vid 41 kilometer såg man att blickarna lyste av glädje och välbehag.

Vem vann årets Stockholm marathon? Inte vet jag! De höll bara på i dryga två timmar. Riktiga hjältarna håller på mer än dubbelt så länge.

Mons Kallentoft:Sommardöden

Flygresan Alicante-Stockholm räddades av Sommardöden skriven av Mons Kallentoft. Detta är andra deckaren i en tänkt trilogi med polisen Malin Fors. Jag skrev tänkt, för jag misstänker att det kommer att bli fler. Sverige dräller av deckarförfattare till höger och vänster, och det börjar bli jobbigt att hålla reda på alla. Men Mons Kallentoft sticker ut. Hans berättelser är grymma. Hjältinnan Malin Fors förskönas inte - snarast tvärtom.

Det finns en märklig bakgrund till mitt lyssnande/läsande av hans böcker. När jag lyssnade på första boken passerade jag Linköping, vars innehåll böckerna kommer från. När jag läste andra boken var Malin Fors på väg till Skavsta för att hämta sin dotter. Jag var ju också på väg till Skavsta!

Adjö Torrevieja!

Så var det då fredagen den 22 maj och dags för hemresa till Sverige. Vädergudarna var åter igen på vår sida, och visade upp ett molnigt Torrevieja. Det passade oss bra, när det var dags att packa och städa. Vid själva städningen kände jag att jag var mest i vägen. Så när Börje skulle åka och handla följde jag med till Carrefour. Kassörskan tittade lite konstigt på mig med tanke på mitt varuval; en liter whisky och tre burkar tonfisk med tomatsmak.

Vi fick lite tid över, så vi gick ner till stranden och tog var sin öl på Kiosco Dulche Elena. När sen Mary köpt vykort och postat kort till övriga KUTUK kände vi att vi var klara.

Inlämningen av bagage på flygplatsen i Alicante gick smidigt. Sen varvade vi med att koppla av med en pilsner och handla. Allt kändes bra. Men när det var dags att gå till vår gate började eländet. I en bastuvarm hall väntade och väntade vi på att någon skulle öppna gaten. Efteråt fick vi reda på att flygplanet varit försenat. Varför kunde man inte berätta detta? Passeringen gick långsamt eftersom RyanAir bestämt sig för att tjäna mer pengar på stora handbagage.

När vi väl kom ombord på planet, blev Mary upprörd över vilka fula byxor en av flygvärdarna hade. Jag struntade fullkomligt i hans byxor. Då ville jag bara hem. Till slut lyfte planet äntligen och vi var på väg hem. En kopp kaffe skulle smaka gott. Men vi fick vänta. Flygvärdarna var mycket ineffektiva. Efter en timme tog jag fram min resebok Sommardöden av Mons Kallentoft. Denna bok räddade resan för mig.

När vi kom till Skavsta var det 10 grader och regn. Vi frös. Mary ringde till Kåre, som skulle hämta oss vid Centralen. "Va, är det idag?" Men Kåre hämtade oss och tog oss hema till Kallhäll. Sen tog det lång tid innan vi kunde koppla av och somna.

Restaurante Barlovento

Sista kvällen i Torrevieja besökte vi Restaurante Barlovento, en mysig restaurang med flera havsinslag i form av kräldjur och skeppsinredningar. Vi hade flera trevliga dagar tillsammans, så det var lite tråkigt att detta var den sista kvällen. Vi var alla fyra sugna på kött, men vi ville ändå särskilja oss från de andra. Servitören hoppades förmodligen på fyra rätter av samma sort. Men här var ett sällskap med olika viljor. Irriterad fick han ta fram block och penna, när han insåg vad som var på gång. Det blev entrecote, cordon bleu, tourmedos och solomillo. Vad det sista var och vem som åt, vet jag inte. Men vi var alla nöjda med mycket god mat.

När två par steg in i restaurangen, konstaterade Mary att det var typiska svenskar. Börje som satt närmast bedömde "svenskarnas" dialekt som ren småländsk. Jag var tvungen att närma mig deras bord och lyssna. De var danskar! Hur kan man blanda ihop grötig danska med klockren småländska.

Som Du ser på fotona hade vi under dagen blivit lite rödnästa flera av oss.

Lerbad

Mycket tokigt ska man vara med om. Att smo in sig i varm lera, och tro att det är nyttigt! Jo, jo! Till mitt försvar måste jag säga att Mary och jag var inte ensamma. Däremot var vi ganska återhållsamma. Flera kletade in t.o.m. ansiktet. Leran stank av svavel. I början var det rent äckligt, men näsan täpptes snart till. Däremot var det ett elände att sen få bort stanken. Marys lera rann bort lätt, men min satte sig i kroppshåret. Jag gnodde som attan i duschen efteråt, men ändå kände jag svavelstanken lång tid efteråt. Nu har jag provat detta - så det behöver jag inte göra fler gånger.

Mar Menor

Torsdagen i Torrevieja hade vi bestämt oss för att sola. Mycket lämpligt så sken solen. Vi åkte till en ort som heter San Pedro del Pinatar, där vi solade vid och badade i Mar Menar. Oj, vad varmt det var i vattnet! Jag vet inte när jag badade i så varmt vatten utomhus tidigare.

Maud och Börje visade upp strandens snyggaste parasoll. Framför allt kändes de rostbruna inslagen väldigt äkta. Vi njöt några timmar i solen, och hann även med lerbad och varsin sallad. Lerbadet kommenteras i särskild artikel. Solen tog bra på oss. Maud tyckte jag såg ut som en flagga från Schweiz efteråt.

La traviata

La traviata gjordes av Guiseppe Verdi 1853, efter Alexander Dumas d.y. bok Kameliadamen. I Sverige har den också kallats Den vilseförda. Liksom många andra operor handlar La traviata om horor och olycklig kärlek. Förlåt! Det heter ju inte horor i operor. Det heter givetvis kurtisaner. För mig är skillnaden dock hårfin.

Denna föreställningen är verkligen bra. Det är bra handling, bra musik och spännande koreografi. Framför allt var ukrainskan Maria Fontach suverän i huvudrollen, som den olyckliga Violetta Valerý. Tänk att så mycket ljud kan komma ur en så liten kropp! Mitt operaintresse bara ökar...

Att se opera på plats har sin förtjusning och upplevelse, men man ser mycket bättre i direktsändningarna från Metropolitan. Då är man ju faktiskt nästan i knät på aktörerna.

Operafrälst

Är det gubben som börjar bli riktigt gammal, eller vad är det? Ikväll spelade Hammarby derby mot AIK och jag bryr mig knappast. Istället är jag mer engagerad i att boka nästa säsongs operabiljetter på "Kallhälls Operahus". Enligt min fru heter det numer så. Åtta biljetter bokade jag igår, från oktober till april. Det är riktigt bra och kända operor, som t.ex. Aida, Hoffmans äventyr, Rosenkavaljeren, Carmen och Hamlet. I onsdags släpptes biljetterna, och på flera håll i Sverige är det utsålt. Snacka om succé!

Detta ska vi fira med att besöka Kungliga operan, för att se La Traviata. Via mitt opera-lexicon, utformad som en större tegelsten, har jag läst in mig på handlingen. La Traviata har också dånat i mina öron under veckan, via min MP3-spelare.

Gran Torino

Alla tjatade på mig om att jag måste se Clint Eastwoods senaste film Gran Torino. Mary och jag lånade med oss den för att eventuellt se en liten kort bit av den. Men när man väl börjat titta på denna film, gick det inte att sluta. Clint Eastwood har verkligen utvecklats sedan "Sketne-Harry-tiden"! Filmen är ett underbart exempel på hur gamla ingrodda förväntningar kan ändras, även hos den mest konservative. Mycket bra film!

Kvällsvandring

Onsdagen i Torrevieja tog vi en kvällsvandring. Det som är kul med Torrevieja är att inget är regelbundet. En svensk stadsplanerare skulle få hjärtsnörp om han eller hon fick uppleva detta. Tråkigt är dock att det verkar vara så mycket som är obebott. Naturen utmed Medelhavet liknar inget som vi har hemma.

På vägen hamnade vi ibland en flock svalor, som flög omkring som galna i luften. Detta ledde till en lång, uttömmande, "intelligent" diskussion om hur många svalor som finns och vad de heter. För mig är papperssvalan den viktigaste.

Efter promenaden hamnade vi på Maud och Börjes balkong, och njöt av kvällens värme. Utom Maud, för hon frös och huttrade. Otroligt! Det var ju 20 grader!

Siesta

Efter våra olika onsdagsäventyr tog vi en siesta på balkongen. Mary höll på att knäcka käken ur led när hon gäspade. Själv kunde jag se på mina fötter och inse att jag burit sandaler. Varför har vi inte siesta i Sverige? Det borde ju vara lagstadgat! Men eftersom svenska politiker verkar sova dygnet runt, lär de aldrig komma på tanken.

I huvudrollen: Stockholm

Ikväll var vi ett gäng Kallhällare som besökte Stockholms Stadsmuseum och utställningen I huvudrollen Stockholm. Utställningen handlar om film utspelade i Stockholm. Vi blev guidade av en av de som arbetat fram utställningen; Mikaela Kindblom. På ett glatt och pedagogiskt sätt berättade hon om utställningen. Utställningen pågår till januari 2010. Jag kommer att besöka den flera gånger, för det finns så mycket att uppleva. Istället för att uppfinna hjulet själv hämtar jag en beskrivning av utställningen från http://www.stadsmuseum.stockholm.se/:

TEMAN:

Farlig ungdom Om 50-talsvärstingar i Rålis, mods på Plattan och kickers i Kungsan. Och Alice Babs.

Kärlekens Stockholm På film är Stockholm proppfullt av pussande par. Men vad händer med den kärlek som föds bland asfalt och betong? Är kärleken på landsbygden renare?

Brottsplats Stockholm Biljakter, vansinnesskjutningar och en störtande helikopter vid Odenplan. Hur farligt är det egentligen i Stockholm?

Högt och lågt i Stockholm Resan till Stockholm kan innebära både djärva flygningar högt över stan och djupdykningar långt ner i rännstenen.

Stockholmsskildrare. Många regissörer använder Stockholm som scenografi. Förkrossande vackra vyer kan stå i effektfull kontrast till den djupaste tragik. Ofta är staden en symbol för ett hem, en förälder eller en plats där man hör hemma. Dessutom visas pinfärska stockholmsskildringar från unga, nya stockholmare...

I utställningen visas klipp från bland många andra filmer:Sommaren med Monika, Mannen på taket, Vinterviken, Swing it magistern, En kärlekshistoria, Beckfilmerna, Adam och Eva och Queen of the Baltic (Stockholm i färg från 1932!)

La Mata

Onsdag förmiddag var det bestämt att besöka ännu en marknad. Jag bad om audiens, och fick förståelse för detta. Efter en timmes avkopplande läsning på balkongen, gav jag mig ut på en långpromenad till La Mata. Promenaden dit var skön, och jag tyckte livet lekte. En bit på vägen stannade jag vid Blondys och avnjöt en öl.

I La Mata pågick en marknad, som jag tyckte var helt ointressant. Tyvärr hände något med linset i mitt vänsteröga. Senare koll visade sig att den helt enkelt spruckit. Jag fick en lång väg hem att gå med ett öga som gjorde ont. Oj, vad det var skönt när jag kunde ta ur linsen som skavde!

Mary kom hem strax efter mig. Hon hade storhandlat. Bl.a. hade hon handlat två skjortor som passade mig jättebra. Det här bådar ju gott! I fortsättningen behöver jag aldrig följa med på marknader. Min fru vet ju ändå vad jag vill ha!

Siesta & tapas a la Sverige

Efter en lång bilfärd från Guadalest tillsammans med Tom-Tom var vi alla trötta. Om det är något vi svenskar ska lära oss av spanjorer, så är det Siesta! Vi satt på var sin solstol, halvsov och mådde bra.

När vi slumrat färdigt samlade vi oss på 34:an, och intog svensk tapas. I Sverige heter denna tapas Bullens pilsnerkorv. Men eftersom det var spansk korv var den givetvis inte lika bra som den svenska. Även om den smakade lika bra. Gott var det i alla fall!

Efter denna måltid tog jag och Mary en kvällspromenad i Torrevieja. Vi fick en mycket skön och avkopplande promenad. Däremot var vi förvånade över att det var så få människor ute. Barerna var nästa tomma. Som tur var visade det sig att inte Deutsche Banks automat var lika tom. Vi fick ut pengar så vi klarade oss vidare.

Guadalest

Bilfärden fortsatte upp bland bergen. Vi kom till Guadalest - en liten by med mycken turism. Här fanns turistfällor i vartenda hörn. Här blandades matställen, souvenirbutiker, muséer, en slottsanläggning och en liten kyrka. Vi började med en liten måltid på Restaurang Mora. Nej, vi var inte i Dalarna - utan i Spanien. Sen gick vi upp mot slottet och toppen av berget. Utsikten däruppe var verkligen värd att skåda. Hela tiden hade jag på känn, att jag varit här förut. När jag kom hem fick jag detta bekräftat via ett fotoalbum från 1980. Bilderna nedan borde vara tagna på samma ställe med nära 29 års mellanrum:

Motorcykelmuseum

Efter att åkt genom dignande odlingar med aprikoser, apelsiner och citroner, hamnade vi helt plötsligt vid ett motorcykelmuseum. Helt otroligt! Högt uppe bland bergen, långt från tätorter, ligger detta museum. Även om jag inte är den mest intresserade av motorfordon, blev jag tagen av innehållet i detta museum. Här fanns hur mycket intressanta motorföremål som helst att åse.
Museet heter så mycket som "Museo - coleccion de vehiculos historicos". Här har man samlat motorfordon i 25 år. Fordonen är upp till 60 år gamla. Mer information hittar du på www.museovehiculosguadalest.com.

Altea

Altea är en liten stad med en hel del kommers. Jag hittade ett postkontor och drack en öl. Maud och Mary köpte varsitt armband. Vilda diskussioner pågick huruvida de kunde ha liknande armband. Men Börje var stenhård; Köp! Och de köpte!

GPS med Tom-Tom

Börje hade inskaffat en GPS-vägledare för att hitta i Spanien. Jag blev dock inte imponerad. Nio gånger av tio sa vägledaren fel. "Sväng till vänster". Det fanns dock ingen väg till vänster, så efter ett tag sa vägledaren; "vänd tillbaka". När jag frågade Börje varför han använde denna produkt, svarade han:

- Jag hittar ändå!

Just det! Varför skulle han då ha en vägledare, när han ändå hittade? Men Tom-Tom blev en kär vän under hela dagen.

Upp till toppen av berget

Arne Dahls bok "Upp till toppen av berget" från 1998 börjar på Kvarnen på Södermalm. En s.k. Hammarbyare slår ihjäl en kalmarit. Men snabbt övergår handlingen till något helt annat. Förutom att vara en bra deckare ger denna bok mycket kunskap om Södermalm och framför allt trakterna kring Medborgarplatsen. Det jag gillar i Arne Dahls böcker är att man aldrig kan gissa sig till slutet. Även denna bok avslutas överraskande..

My life irish pub

Tisdagskvällen tog vi en vanding uppför många trappor, för att ta oss till gatan med många serveringar. På vägen gick vi genom en park med flera träningsredskap. Jättekul! I Torrevieja behövs inga dyra gym-kort. Det är bara att gå till parken och träna för fullt.

My life irish pub blev en trevlig bekantskap. Speedway på TV, god öl och mysig stämning. Vad kan man mer begära? Här drack jag också veckans godaste öl; Murphys red ale. Detta är ett halvmörkt öl med stor beska och fyllighet. Om det var ölet eller inte vet jag ej, men jag tänkte helt fel när jag gav dricks. 20 svenska kronor är väl OK som dricks, men inte 20 euro. Maud rättade dock till det hela.

Grön flagga blev gul

Måndag eftermiddag hade vi bestämt oss för att sola och bada. Det verkade nästan som om badvakterna jävlades med oss, när de bytte från grön till gul flagga under tiden vi gick dit. Men det var rätt att varna, för vattnet var vekligen strömt. Det var varmt i vattnet och vågorna var sköna, men det var jobbigt att hålla balansen i de hårda underströmmarna. Vi njöt av värmen i soldiset, som kom efter hand. Två dopp klarade jag av, men jag njöt inte av dem ibland strömningarna.

Strandbesöket avslutades med öl på El Molino. Därifrån kunde vi se ut över händelser på stranden. Jag kunde nöjt se att topless förekom på flera ställen. Däremot tycker jag inte att det är vackert med stringtrosor. Två halvnakna tjejer svassade förbi tre gloende badvakter. Hade någon varit nära drunkning då, så hade inte badvakterna märkt någonting.

Vi solade bara några timmar, men våra skinn var ändå lite småstekta efter detta.

Detaljhandelsstudier

Måndag förmiddag gjorde vi en granskning av Torreviejas detaljhandel. Köpcentrat Habanero sprang vi snabbt igenom. Dessa köpcentrum ser likadana ut över hela Europa. Man behöver inte åka till Spanien för att se hur en Hennes&Mauritz-butik ser ut. Dunkande intetsägande musik dånade ut från högtalare.

Vi fortsatte snabbt till stormarknaden Carrefour. Detta blev en mer positiv upplevelse. Specialvarorna var inte något speciellt att minnas. Däremot gav livsmedelsavdelningarna en hel del att lära av. Fiskdisken var fantastisk! Men det kanske är lättare att underhålla en sådan disk i närheten av Medelhavet, jämfört med Mälaren. Frukt och Grönt-avdelningen var dock väldigt ojämn. Mycket fräscha frukter blandades med ofräscha.

Vi blev imponerade av "frontningen" så tidigt på måndagen. Förmodligen har Carrefour nattpåfyllning. Varje hylla såg välpåfylld ut.

Vi handlade frukt, öl och whisky. Även på en semester ska man leva hälsosamt!

Strandpromenad

Eftermiddagen 17 maj gav vi f-n i Norges nationaldag. Vi tog en strandpromenad i Spanien istället. Utmed stranden i Torrevieja har man byggt träbroar, så man kan vandra lång väg och se ut över stranden. Fint väder hade lockat ut mycket folk, som låg och solade. Inte så många badade.

Enligt kvinnliga nätverket KUTUK är Kiosko Estefi ett av Spaniens viktigaste kulturmärke. Där brukar nämligen detta ädla kvinnosällskap inta litervis med Sangria. Men varken Maud eller Mary verkade sugna, så vi gick förbi denna storhet.

Istället fortsatte vi till Blondys, där vi drack öl och åt bläckfisk och sardiner. Det var verkligen skönt att sitta i solen och bara må bra. Maud, Mary och Börje drack småsmå öl, men jag valde "cerveza grande". Även Grande var inte speciellt stor, så vi behövde alla påfyllning.

På vägen hem tog vi en öl på restaurang Matute. Tänk att spanjorer kan ha hittat på ett så bra namn på en uteservering; Mat ute!

Efter en intensiv dag var vi trötta. Kvällen avslutades med bloggning och politisk debatt på SVT world.

Kyrkoherden

Kyrkoherden spelades in 1969, och var en dåtidens typisk halvporrfilm. Ganska oskyldigt, men nakna kvinnor finns överallt. Varför visas aldrig nakna herrar? När kyrkoherden har stånd skyms det hela tiden av lakan eller nakna kvinnor. Detta är en riktigt dålig film. Idén med filmen är rolig, men själva handlingen blir meningslös. Det hade nog räckt med en halvtimme, för att åskådliggöra detta. Men filmen är tre gånger så lång. Kyrkoherden förgylls dock av att artister som Jarl Borssén och Cornelis Vreeswijk deltar. I övrigt har inte denna filmen något speciellt att ge.

Citronmarknad

Varje söndag är det citronmarknad i Torrevieja. Jag trodde att de bara sålde frukt där, pga namnet. Men det visade sig att vägen till marknaden var kantrad av citrontäd. Gula frukter hängde runt träden över allt. Jag har via någon gammal visa lärt mig att "små, citroner gula de växa uppå strand". Denna text hänvisar till Italien. Men Italiens citroner är nog relativit små. För i Spanien är de stora och fruktiga.

Det var många som kom till marknaden, och parkeringen blev ockuperad direkt. Börje lydde parkeringsvakterna och ställde bil där de anbefordrat. Men Maud var inte nöjd. "Varför parkerade Du så här?" Börje reagerade inte, men Mary sa ifrån; "Börje kör, han bestämmer var vi ska parkera!"

Först blev jag betänksam över alla parkerade bilar. Det borde vara väldigt många personer på marknaden. Men det visade sig att marknaden var så stor, att alla människor försvann i mängden.

Vi startade med en liten frukost. Det var tur det. Den lilla frukosten gjorde mig proppmätt. När jag beställde kaffe till frukosten blev det dock fel. Jag fick en sörja som bestod av något mjölkliknande. Men bönorna, baconen smakade riktigt bra. Vi blev ordentigt mätta. Jag undrar vad som hade hänt om vi hade tagit en stor frukost? Då hade det nog kräfts en stor siesta a la grande!

Istället strosade vi runt, och tittade på alla färgglada kläder och prylar. Jag köpte inte så mycket, men tyckte det var kul att titta på hur folk betedde sig. Mary och Maud var som likasinnade magnetpoler. De följde varandra hela tiden. Själv fyndade jag med ett par lekbyxor och två nagelfilar.

Efter ett tag slutade jag med funderingar om inköp, utan tänkte mer på att jag var med om en ny upplevelse. Folk handlade verkligen. Det som jag märkte var hur noga handlarna var att sålda varor placerades i en påse. Klokt! För då hade vi som bevis att vi betalat på något annat ställe. Även på en spansk marknad finns det alltså kontroll!

På vägen från marknaden skulle Börje handla apelsiner. Tjejen som skötte kommersen var en härlig underhållning. Hon pratade med alla och hittade på nya verser hela tiden.

Whisky i plastpåse !!??

För snart en vecka sedan lyfte vi från Skavsta utanför Nyköping, för att flyga med Ryan Air till Alicante. Incheckningen gick mycket smidigt, för det mesta hade vi gjort via internet hemifrån. Det var bara att väga in bagaget, och gå mot säkerhetskontrollen. Vi var i god tid, och var nästan ensamma. Därför gick även detta fort. Enda problemet var att jag höll på att tappa byxorna, när livremmen åkte igenom röntgenmaskinen.

Vi tog det lugnt med öl och mat och tittade förundrat över alla som ställde sig i kö, trots att det var så lång tid till avgången. Senare förstod vi varför. Numret på biljetten gällde inte platsnumrering. Detta gjorde att vi fick sitta en bit från varandra.

Det mest märkliga var att whiskyn servererades i små plastpåsar. Otroligt. Illa smakade det också. Dessutom fick jag en knuff av flygvärdinnan, så att stor del av whiskeyn rann ut. Det gjorde ju inte så mycket, så illa som den smakade.

Flygresan varade i nästan fyra timmar. Jag försökte koppla av med operamusik "La Traviata", men att lyssna på opera med dundrande flygplansmotorer och ständiga reklamutrop i bakgrunden är ingen hit. Det fick bli slovensk hårdrock med Laibach istället.

Att applådera när flygplanet är i sin mest kritiska landningsfas, trodde jag hörde till forntiden. Men här applåderades det vilt. Märkligt!

Till slut kom vi fram till Alicante, och våra väskor kom fort. Efter pass- och tullkontroll, som inte var något av vardera, väntade Maud och Börje. De bjöd oss på en bilfärd till Torrevieja. Efter att vi packat upp blev vi bjudna på tapas på 34:an, där Maud och Börje bor. Kvällen blev mycket avkopplande med mycket småsnack. Jag kände direkt hur jag gick ner i semestervarv. Skönt!

Tyvärr gick det inte så bra för Malena Ernman i schlagerfestivalen, som vi hoppats. Det blev som jag föranat. Hon är helt enkelt för bra för denna tävling. Istället vann Norge en brakseger.

Hemma igen!

Natten mellan fredag och lördag damp vi ner i Sverige igen. Efter bussresa från Skavsta till Stockholm, fick vi bilskjuts av Kåre ända hem till trappan. Ca.02.30 var vi hemma efter nästan en vecka i Torrevieja i Spanien, där vi besökte Maud och Börje.

Torrevieja ligger utmed Costa Blanca ca. 5 mil söder om Alicante. Stadens vapen ser du härintill. Vi hann med en hel del under dessa dagar, men Torrevieja är större än jag trodde. Först trodde jag det bara var en enda lång strandremsa, men när man slår upp Torrevieja i Wikipedia visar det sig att här finns 84.000 invånare.

Mycket har hänt under sex dagar. Jag kommer efter hand att återkomma med en del av händelserna.

Packning till Spanien påbörjad

På lördag flyger vi till Spanien. Trötta är vi och vila behöver vi. Men vi vill också uppleva saker och ting. Att åka till Spanien och bara sova är ju ingen hit. För att planera resan har vi skaffat "Top 10 Costa Blanca". Många intressanta resemål finns att besöka, om vi orkar....

Men vi längtar till Spanien, och våra kompisar Maud och Börje. Nästa vecka ska vi koppla av. Vädret verkar bli varierande, men klart varmare än i Sverige. Blir det för varmt, får man väl ta en bra bok och njuta av på balkongen.

Både pass och resehandbok är inskaffad. Euro-växlingen är dock inte klar. Fy för Göran Persson som genomförde en så usel kampanj, för att vi skulle ansluta oss till den peng vars påverkan, vi ändå anslutit oss till genom tidigare beslut.

Laibach: Nato

Dagens MP3-lyssning har varit Laibachs Nato. Laibach bildades i Slovenien i början på 80-talet, och blev snabbt kända för att omvandla tidigare kända låtar till hårdhamrade tyska versioner. 1994 kom Nato. Jag och min kompis Boak var då och tittade på en konsert på Gino. Bandets musiker spelade bra, men var totalt uttryckslösa. Jag visas mer känsla när jag registrerar en bokföringsorder på jobbet. Laibach låter likt Rammstein, men har mycket att lära när det gäller scenuppträdande.

Nato innehåller omvandlande hits som War, Final countdown, In the army now, Dogs of war, In the year 2525 mm. Ett härligt historiskt musikdokument från mitten av 90-talet!