Ulf Sterner är en av Sveriges största ishockeylegender. Jag hade honom lite som en idol - kanske beroende av förnamnet. Hans flytt till Kanada gjorde mig ledsen. En gång såg jag Ulf live. Det var i slutet av hans karriär, när han spelade för Bäcken i Rosenlundshallen. HV-klacken sjöng "När man är en glad pensionär - så har man nio på ryggen". Ganska oskyldigt tycker jag, men Ulf blev vansinnig och vevade med sin klubba mot publiken. Boken ger dock en bild av en lugn och snäll person. Han spelade ishockey i olika divisioner mellan åren 1955-1980.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar