Albert Engström nr. 69

Dödgrävarens hustru är på besök hos sin väninna mor Andersson, som ligger på sitt yttersta. Den sjuka beklagar sig över sin fattigdom, över bristen på kaffe, och naturligtvis över sin i avseende på hälsan tröstlösa belägenhet.
För att trösta henne svarar dödgrävarens hustru med en röst som i fråga om gråtmildhet står i höjd med situationen:
- Ja, dä ä fattit å lissamt för lite var. Nu blir mor Andersson dä första lik, som gubben min har haft på fjorton dar!