Hundraåringen som försvann

Jonas Jonassons skildring om hundraåringen Allan Karlsson är bland det roligaste jag läst. Dels handlar det om märkliga episoder efter hans hundraårsflykt. Dels handlar det om hans mycket märkliga liv genom många år. Hans bekantskaper med Harold Truman, Mao-tse Tung, Leonid Bresjnev, Richard Nixon, Josef Stalin m.fl. imponerar verkligen. Alla bjöd på sprit av den ena sorten efter den andra. Av Tage Erlander fick han bara kaffe.
Det roligaste i boken är mot slutet, när han och hans kompisar för åklagaren ska beskriva vad som hänt. Åklagaren drivs till vansinne bland alla halvsanningar och dimridåer.