
I programmet började E-type med att sjunga Kärleken är evig. Jag tycker faktiskt att han rabblar mest annars, men här sjöng han och gjorde det riktigt bra. Timbuktu gjorde en rap-version av Det gör ont, som inte alls passade min musiksmak. Eva Dahlgren gjorde en känslig version av Standing in my rain, som jag aldrig hör tidigare.
Mikael Wiehes version av Om igen var magnifik. Helt plötsligt blev denna Philipsson-låt en typisk Wiehe-låt. När Laleh gjorde På gatan där jag bor, satt hela gänget och njöt. Jag tror att Lena hade en tår i ögat. Laleh har verkligen förmågan att göra om de andra artisternas låtar på ett personligt sätt. Tomas Ledin avslutade med en rockversion av Dansa i neon i typisk Ledin-anda. Fullt ös!
Men min favoritlåt Månsken i augusti kom aldrig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar