AIK - Djurgården 1-2

Grattis AIK till 120 år! Jag var på Globen, som ganska ensam Hammarbyare, och upplevde firandet. AIK:s tifo före matchen och i bägge pauserna är det bästa jag sett. När AIK:s supporter i sista pausen började sjunga "Ja, må vi leva", blev jag full av skratt. Imponerande!
Mindre imponerande var Djurgårdens publik, när du busvisslade sönder "Du gamla, du fria". Lågvatten!
Totalt tycker jag dock att publiken skötte sig bra. Det var mer heja på eget lag än tvärtom, som var fallet för några månader sedan.
Matchen kördes i ett tempo, som inget av lagen riktigt verkade hinna med i. Det var mycket kamp, men nervositeten lyste igenom hos bägge lagen. Trots flera chanser lyckade ingen av lagen göra mål i två perioder.
AIK spräckte nollan i början av tredje perioden. Drygt fem minuter före matchens slut fick AIK chansen att strypa matchen med en man mer. Den chansen tog de inte, utan valde att backa tillbaka. När Djurgården blev fulltaliga var de inte sena att utnyttja AIK:s försiktighet. 1-1 var ett faktum, och förlängning på fem minuter följde. Bägge lagen verkade dock så trötta, att de inte orkade avgöra matchen. Istället blev det straffslag som Djurgården vann med 2-1.