Harry Martinssons Aniara är 50-årsfirande Stockholms Stadsteaters stora nummer. Uppsättningen är imponerande med många bra skådespelare. Rymdeposet är imponerande. Jag har dock lite svårt för rabblande på vers. Aniara lyfts, när musiken får ta över. Framför allt när Helen Sjöholm dånar igång, som den blinda poetissan. Dan Ekborgs sång går heller inte av för hackor.
Historien om rymdskeppet Aniara på drift, är en mycket tung handling. Till slut tar all näring slut, och alla dör. Med mer musik kunde detta ha blivit en riktig höjdare.
söndag 31 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Janne Josefsson : Rädd för sanningen
Janne Josefssons självbiografi är intressant och läsvärd. Han har gjort livet svårt för många, vilket många gånger slagit tillbaka på honom ...
-
Mannen bakom Oscars-belönade dokumentärfilmen "Searching for sugar man", har avlidit, 36 år gammal. Malik har senaste tiden drab...
-
En mycket bra idrottsbok! Hammarbyiten och landslagsmannen Albin Tingsvall berättar om alla de vedermödor som en elitidrottsmans vardag bär...
-
Detta Sommar-program är bland de roligaste jag hör. Anna och Peter är både galna, skickliga och roande. De lämnar ut sig själva, driver med ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar