Verdi har verkligen hittat på en hemsk intrig i Aida. Kriget mellan Egypten och Etiopien pågår för fullt. Aida är då slavinna i Egypten, men även dotter till Etiopiens kung Amonasro. För att ytterligare krångla till det blir både Aida och Egyptens kungs dotter Amneris kära i den egyptiske hjälten och krigsföraren Radames. Riktigt pampigt är det i början av andra akten, när egyptiska armén kommer hem i tonerna till "Gloria all'Egitto". I Sverige kallar vi den för triumfmarschen eller "Åh Hammarby!!!".
Radames väljer trots alla odds slavinnan Aida, och gör bort sig när han berättar om Egyptens krigsplaner för henne. Han blir därför dömd till att bli levande begravd. Aida har dock hittat graven, och finns redan där när Radames kommer. Vilken rysare!
Det är en stor känsla att sitta i Kallhälls Folkets Hus, och se en så enastående föreställning direkt från Metropolitan i New York. Om två veckor är det dags igen. Då visas Puccinis Turandot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar