Handbollsrysare tog Sverige till OS

Oj, vilket rysare det blev i Malmö, när Sverige tog sig till OS. Sverige hade råd att få stryk mot Spanien med två mål. Spanien ledde med 25-22, när Sverige fick straff med 5 sekunder kvar att spela. Niclas Ekberg steg fram för att ta straffen. Men då började spanjorerna bete sig mycket osportsligt. Det var gapande och skrikande, till synes utan annan mening än att psyka straffskytten. Men Niclas Ekberg var iskall, och satte den avgörande bollen i mål. Spanjorerna fortsatte sitt osportsliga uppträdande, och lämnade planen utan att tacka för matchen. Desto gladare var svenskarna.

Weeping Willows : Tomorrow became today

Efter ett långt avbrott kom då en ny CD med Weeping Willows. Det är som vanligt harmoniskt och melodiskt med Magnus Carlssons släpande röst. Musiken är mycket bra. Men är det egentligen så mycket nytt? Jag tycker inte det. Men det finns några guldkorn, som t.ex. Angels sing for us.

Den goda människan från Sezuan

Föreningen för Teater och dokumentation i Järfälla gör en intressant pjäs med Den goda människan från Sezuan. Det är starkt jobbat av många amatörskådespelare. En riktig stark insats gör Lydia Ahlsén, som den goda människan. Skådespelet skedde i Gamla Folkets Hus i Kallhäll. En bra lördag kväll!

Lucifer : Svinen

Den andra Danny Katz-thrillern är lika grym och skoningslös som den första. Det bästa med dessa böcker, är att man hela tiden blir överraskad av händelserna. Det går helt enkelt inte att sluta läsa. Men det är ett grymt Sverige som spelas upp, där man inte kan lita på någon.

Freddie Wadling : Efter regnet

Freddie Wadling senaste skiva är verkligen något att njuta till. Lågmält, hest och lugnt framför han den ena tänkvärda visan efter den andra. Stina Nordenstam har gjort musiken till de flesta låtarna. När han gör andras låtar, så blir de förvandlade. Känn ingen sorg, Göteborg, får en helt ny rymd.

Dagens möte med Pappa och Mamma

Det finns inte så mycket som binder mig med min uppväxtort Vetlanda längre. Idag besökte jag Mammas och Pappas grav. Många minnen och känslor sköljde över mig. En vandring i Vetlanda med tomma lokaler och rivna hus gjorde inte mitt humör bättre. Det är tungt att komma till Vetlanda numer.

Madama Butterfly

Åter igen en fantastisk föreställning från Metropolitan. Kristine Opolais sångprestationer är fantastiska. Men hon är 37 år gammal och från Litauen. Hon spelar en 15-årig asiatiska. Det blir lite konstigt. När hennes son är en plastdocka blir det ännu konstigare. Denna föreställning var bra, men gav mig inte de känslor jag brukar få efter Madame Butterfly

I rollerna: Kristine Opolais (Cio-Cio-San), Maria Zifchak (Suzuki), Roberto Alagna (Pinkerton), Dwayne Croft (Sharpless)