Hammarby - Ljungskile 1-1

5.587 åskådare fick denna kväll se en mycket dålig fotbollsmatch. Hammarby spelade med dåligt självförtroende, och Ljungskile försökte förstöra allt kreativt spel som föregicks på arenan. Första halvlek var en ren gäspning. I början av andra halvlek tog Ljungskile över matchen, och kunde välförtjänt göra 0-1 i 58:e minuten. Faktum är att Ljungskile i detta läget i matchen var på väg att göra fler mål. Men Hammarbys målvakt Johannes Hopf gjorde flera fina räddningar, och 0-1 stod sig.
Jesper Blomqvist kom in i 71:a minuten, och såg till att Hammarby blev ett nytt lag. Hans sätt att möta bollar och gå in i farliga situationer, smittade av sig till övriga spelare. David Johansson kunde kvittera i 82:e minuten, eftersom han nu vågade skjuta. I slutet av matchen visade verkligen Hammarbyspelarna, att de kan. Men det behövs tydligen en "gammal uv" som Jesper Blomqvist, som kan visa vägen. Men fortfarande känns inte platsen i superettan som säker.

Indianerna - Västervik 57-39

Kumlas klassiska speedwayoval Sannahed har nu döpts om till Ica Maxi Arena. Helgerån! Förutom en ny, stor läktare på väg påminner arenan mycket om Vetlandas med en lång bana. Tävlingen höll på i 2 timmar och 25 minuter. Man klarade alltså inte idealet på 2 timmar. Innan matchen pågick alldeles för långa preludier. Där försvann hela 20 minuter. Dessutom hade funktionärerna ett jättejobb med att hålla banan i trim. "Zorro" Zetterström berättade i en paus att banan släpper ganska fort, och detta märktes flera gånger på förarnas uppträdande. Matchen omgavs av ovanligt mycket barn och ungdomar, vilket jag tycker var trevligt. Det gav liv och rörelse. Ungarna förde ett vansinnigt liv mellan heaten. En godislastbil som körde runt banan i långa pausen, blev speciellt uppmärksammad.
Som sagt är Sannahed en ovanligt lång bana. Tyvärr gav ytterbana alltför stor fördel. Man borde ju vinna på att åka närmaste vägen, men så icke här. Inför matchen fick vi reda på att Chris Harris var skadad, och därför inte kunde delta. Västerviksförarna verkade inte riktigt inspirerade, och Indianerna kunde efter 3 heat ta ledningen med hela 13-5. Fram till 6:e heatet hände inte så mycket. Men där brände det till. Först försökte sig Västerviks Peter Ljung på en rökare på ytterbanan och fastnade i luftstaketet. I omstarten körde hans lagkamrat Rafal Okoniewski i tejpen, och diskades för tjuvstart. Indianerna kunde ta en ny 5-1, och ledningen ökade till 24-12.
Zorro Zetterström och Pjotr Protasiewicz tog därmed sin andra 5-1. De nöjde sig inte med det, utan tog även i 8:e heatet en 5-1-seger. Här visade Tomasz Gollob prov på gammalt dåligt sportmanskap, när han klart sist i sista kurvan slog av motorn och vägrade fullfölja heatet.
Vid långa pausen ledde Indianerna med 36-24. De behövde ytterligare 4 poäng för att komma ifatt Västervik i kampen om bonuspoäng. Detta ordnade de direkt i reservheatet nr. 11.
Kampen om bonuspoängen vägde sen fram och tillbaka fram till 14:e heatet. Tomasz Gollob ledde heatet klart, när han i sista kurvan gjorde en ofattbart klumpig vurpa. Därmed ryckte Indianerna ifrån, och kunde till slut vinna med 57-39, att jämföra med Västerviks hemmaseger 56-40. Hur kan det svänga så här? Visserligen är banorna olika, och visserligen var Chris Harris skadad. Men ändå!

Örebro

I går tisdag hamnade vi i Örebro, för att ta in på Hotell Göta, i god tid. Men de hade lunchstängt. Vi tog istället en vandring på stadens butiksgator. Mary hittade märkligt nog en butik med många grodor i. Hon köpte en tung stengroda. Sen fastnade vi åter igen i en Claes Olssons-butik. Fast vi hade besökt en dito i Motala på lördagen hittade vi åter igen flera intressanta objekt. Sen gick vi tillbaka till hotellet, där vi slängde in våra grejer.
Marys kompis Gerd och hennes man Sune har nyss flyttat in i ett serviceboende, som vi besökte. Så skulle jag vilja ha det som pensionär.
Därefter var det tid att åka till Sannahed och speedway mellan Indianerna och Västervik. Men detta besök har ett eget inlägg.
Tillbaka i Örebro var vi sugna på något. Vi hittade ett trevligt ställe, som heter Pitcher. Allt var bra förutom ljudnivån från högtalarna. Stackars personal. Vi var där en knapp timme, och var lomhörda en bra stund efteråt.

Marys 20:e Tjejvättern

Hon gjorde det igen! Men i år blev det extra tufft. Stark motvind under större delen av cyklingen gjorde förmodligen denna runda till den tuffaste Tjejvättern någonsin. Att en idiot slängt ut smånubb i en nerförsbacke gjorde inte saken bättre.
Men Mary fixade det i år igen. Tjejvättern gick i år för 20:e gången. Mary tillhör de som cyklat alla loppen. Inför dagens lopp var de 70 cyklister som klarat alla. Att detta var ett av de tuffare Tjejvättern framgår av våra andra tjejkompisars insatser. Sara, Lena och Hanna bröt av olika skäl. Både Åsa och Ulla hade det jobbigare än förra året. Mia tyckte dock att det var som förra året, och åkte in på nästan samma tid. En annan effekt av det dåliga vädret, var att det var klart lägre åskådarantal än tidigare. Jag vill lova att det var riktigt kallt även att titta på i snålblåsten!

Sydafrika – Mexico 1-1

Nu är VM äntligen igång! Mutkolven Sepp Blatter förstörde tyvärr talet inför matchen. Melson Mandela kom tyvärr inte, pga dödsfall inom familjen. Detta verkade inte Blatter bry sig om. Han var bara lycklig över att få sig själv skina på den ena TV-skärmen efter den andra. Pinsamt!
Mexico öppnade matchen i ett hårt tempo. Detta åstadkom fler chanser i början av matchen. Sydafrika spelade ganska fegt, medans Mexico ångade på för fullt. Efter hand i första halvlek kom Sydafrika tillbaka. Första halvleken blev mycket jämn med ett plus för Mexico.
Början av andra halvlek var mycket försiktig. Det enda som hände var ett j-a bröl från läktarna. Dessa våldsamma lurar borde förbjudas.
1-0 gjorde Tshabalala på en kontring med ett mäktigt skott. Efter detta tappade Mexico sitt spel. Men efter några kontringar kunde Mexico kvittera.
1-1 En back i Sydafrikas försvar stannade kvar, och såg därmed till att 3 mexicaner blev fria. Barcelonas Rafael Marquez dunkade lätt boll i mål.
I slutminuterna blev det verkligen dramatiskt när Sydafrika fick ett skott i stolpen.
Totalt tycker jag att inledningsmatchens resultat blev rättvist. Mexico ägde första halvlek, och Sydafrika andra halvlek.
Fotot är hämtat från www.aftonbladet.se

Sista sommaren

Denna säsongs sista föreställning för oss ”Sista sommaren” var en av de bästa. Ernest Thompson skrev ”On Golden Pond” 1978. Denna pjäs blev direkt en succe på scen. 1981 gjordes en film efter denna berättelse med Katherine Hephurn och Henry Fonda i huvudrollerna. Belöningen blev en Oscar.
Jag förstår framgångarna, för ”Sista sommaren” är full av avväpnande och roliga dialoger. Efter en något trög inledning på femton minuter, försvinner nära tre timmar på en gång.
Scenen är enkel med en ram föreställande hus innehållande några enkla möbler. Endast fem skådespelare är med i pjäsen. Trots de små yttre förutsättningarna lyfts detta skådespel till något riktigt stort.
Björn Gustafsson, som översatt pjäsen, är övertygande i rollen som tjurgubben Norman Thayer. Meg Westergren är inte långt efter i rollen som glada hustrun Ethel Thayer.
När vi gick från Stadsteatern denna onsdag kväll, hade vi alla ett glatt leende på läpparna.

Michael Connelly : Räven

Harry Busch är i ”Räven” åter igen ute i obegripliga äventyr och maktgiriga pampar inom USA:s rättväsende. ”Räven” är en av de bättre av Michael Connellys böcker jag läst. Jag kände mig tvungen att lyfta på sida efter sida, för att få reda på sanningen om intrigen. När väl mördaren var gripen och skjuten, var det fortfarande mycket kvar av boken. Varför? Jo, det fick vi som läst boken reda på. Läs själv! Då får du reda på allt!

Jaroslaw Hampel tog sin första GP-vinst

Vetlandaluften tycks ha påverkat Jaroslaw Hampel mycket bra. I Köpenhamns Grand Prix igår verkade han ibland flyga fram. Hans Andersen gjorde allt i första kurvan, för att tränga ut Hampel i planket. Hampel smet förbi med minsta marginal. Det handlade om centimetrar i marginal. Andersen missade sin klara andra plats och blev sist, men Hampel blåste på. Tomasz Gollob tog andraplatsen. Utan tvekan är "gamle" Gollob årets mest spännande förare. Han provar olika spår och utmanar andra förare, samtidigt som han riskerar egna positioner. Flera av etablerade förare verkar ha tappat gnistan. Greg Hancock, Jason Crump, Nicki Pedersen m.fl. verkar lite uppgivna. Detta bör ge chansen till kronskifte. Årets ställning i Grand Prix är mer oviss än på många år:
Jaroslaw Hampel 60
Kenneth Bjerre 55
Tomasz Gollob 54
Jason Crump 43
Andreas Jonasson 43
Fotot är hämtat från www.speedwaygp.com

Kåres 32:a Stockholm marathon

Stockholm marathon har gått av stapeln 32 gånger. Kåre Andersson har sprungit alla. Även i år gnetade han sig fram, trots smärtor i knäna. I år var det bra väder för både löpare och åskådare. Solen sken, men det var inte böljande värme. Kenyanen Joseph Lagat, som vann låg länge på tider klart under banrekordet från 1983. 14.715 löpare sprang i mål, vilket är rekord.
Vid starten blev både löpare och åskådare förvånade, när ena hälften av Valhallavägen var avstängd för löparna. Publik rusade över till andra hälften. Efter en stund insåg man att bägge delarna blev öppna efter ett tag. Var detta ett rent misstag eller.
Sen tog vi tunnelbanan till Gamla Stan och tog en snabb marsch till Strömsbron, för att följa loppet. Men här var det mycket folk, så vi såg inte så bra. Men några Skavsår inkl. Kåre Andersson fick vi se.
Sturegatan blev vårt nästa mål. Här sken solen rakt i ögonen på oss. Mina solglasögon är tyvärr färgade, så jag kunde inte riktigt se löpardräkternas färger. Här såg Kåre, liksom många andra, mycket pigga ut. En entusiastisk speaker höll både löpare och publik igång.
Efter pizza och pasta på Vapiano var det dags för tunnelbana igen. Slussen var målet denna gång. Här hade löparna sprungit drygt 30 km, och man började märka smärta och plågade ansikten. Men jämförelsevis mot tidigare år, tror jag att löparna blir allt mer förberedda. Kåre hade här börjat få problem med sina knän.
Nästa tunnelbanaresa ledde oss till Centralen, ca 4 km från mål. Här började man märka hopp om målgång i löparnas ansikten. Flera såg dock livlösa ut i sin uppsyn. Kåre såg lite piggare ut här, även om man märkte att knäna gjorde ont.
Åter igen tog vi tunnelbanan till Stadion, men där fick vi inte gå av vid uppgången mot Stadion. Helt plötsligt spände SL upp en tejp, och tvingade oss att rusa mot södra uppgången. Varför? Nu hade det ju börjat lugnat ner sig. Men det viktigaste var att vi fick följa Kåre till målet. Hans 32:a Stockholm marathon var därmed ett faktum.
22 löpare från Team Skavsåret fullföljde årets Stockholm marathon. Det tycker jag är starkt för en klubb med ca. 65 medlemmar. Patrik Karlsson var snabbaste Skavsår med 2.49:15. Agneta Jonsson var snabbaste tjej med 3.16:57.
Utöver de tidigare nämnda fullföljde dessa Skavsår årets kämpaprov:
Joakim Bellander, Daniel Björk, Ulla Boman, Annika Johansson, Leif Juhlin, Kjell Karlsson, Tommy Kjellsson, Håkan Lius, Lena Lundin, Johan Olausson, Lars Olson, Barbro Paraniak, Jan Paraniak, Jan Röhdin, Kaapo Röör, Jonas Sandberg och Bo Wessel. Grattis allihopa! Ni har gjort en bragd!!

Bibeln har kommit!

Så har den äntligen kommit; Aftonbladet VM-bibel! Om en vecka börjar Fotbolls-VM i Sydafrika, och håller på i drygt en månad. Härligt. Visst är det trist att inte Sverige är med, men samtidigt är det rätt skönt. Då slipper man bli så nervös. Vem ska man nu hålla, och vem vinner?
Hemmalaget Sydafrika har stor press på sig. Ska man bli första hemmalag, som inte går till slutspel? I Sydafrika finns min favorit Matthew Booth. Han märks ju tydligt genom sin ljusa hudfärg, bland alla mörkhyade lagkamrater. Publikens favorit är han också tydligt. Boooo skriver de, så fort han får bollen.
Frankrike verkar ha ett ovanligt tunnt lag. Storstjärnan Franck Ribery har varit mycket skadad. Hinner han komma i form?
Argentina med Maradona som förbundskapten lovar full fart framåt. Om Lionel Messi spelar som i klubblaget kan Argentina nå långt. Försvaret är inte starkt, så Maradona väljer att satsa full fart framåt.
Lars Lagerbäcks Nigeria brukar ställa till det i en del matcher. De är farliga för vilket lag som helst, men de har för vana att trötta efter hand turneringen går.
England har ett stjärnspäckat lag. Ska Capello lyckas göra ett lag av dem? England har stora förväntningar på Wayne Rooney.
Tyskland får man aldrig räkna bort i ett fotbolls-VM. Laget ser jämnt och starkt ut. På målvaktsfronten ser det dock lite svagt ut, efter att förstemålvakten Robert Enke tog sitt eget liv.
Holland visar också upp ett starkt lag med pånyttfödda Arjen Robben längst fram. Här kommer det att gå undan.
Danmark är enda nordiska laget i årets VM, men tyvärr tror jag danskarna får svårt att hävda sig. Skador har ställt till det på målvaktsposten.
Årets Italien ser inte värst starkt ut. Men det brukar inte betyda något för italienarna. De går långt i varje VM-turnering ändå.
Brasilien verkar ha övergett gladfotbollen för sträng defensiv. Tråkigt tycker jag, och hoppas att brassarna biter sig i skinnet. Men semifinal lär det bli, om de inte tröttar ut sig själva.
Sven-Göran Erikssons Elfenbenskusten är en intressant utmanare. De tippas vara det afrikanska land som går längst i turneringen. Chelseas Didier Drogba ska bli kul att följa.
Spanien är favoriter till VM-guldet, efter sitt suveräna spel i senaste folbolls-EM. De spelar i en enkel grupp, som gör att de inte lär behöva ta i speciellt mycket i början av VM. Laget ser mycket starkt ut i alla lagdelar.

Kommisarie Späck

"Äntligen en ny polisfilm" lovar regissören Fredde Granberg i början av filmen. I "Kommisarie Späck" driver man hejdlöst med svenska deckare i allmänhet och Martin Beck i synnerhet. Huvudrollerna spelas av Leif Andree (Mårten Späck), Johan Hedenberg (Grünvald Larsson), Cecilia Frode (Irene Snusk. Parodin är faktiskt stundtals mycket rolig, men man behöver nog ha sett några Beck-filmer för att förstå poängerna.

B & B & B

Ikväll blev jag inbjuden av Hagströmer & Qviberg på börs, bar och barbeque. Jag läste fel, och tyckte det stod bärs, bar och barbeque, så jag anmälde mig av misstag. Jag skojar. Det som drog mig till denna tillställning var Stefan och Kim. Dessa grabbar är helt fantastiska. De är musikaliska, de har humor; mao de kan underhållning. Att Stefan Arvidsson kommer från Vetlanda är givetvis ett extra plus. Under deras uppträdande på taket på Clarion Hotel Sign kunde vi avnjuta en fin utsikt över Stockholm.
Fotot är hämtat från www.stefankim.com