fredag 30 april 2010

Trevlig invigning av Lexicons nya lokaler

Igår var jag på en trevlig träff. Lexicon har flyttat in i World Trade Center mittemot Centralen. De visade upp mycket fina kontor. Första två timmarna visade de upp en del av sina produkter, där vi fick välja själva vad vi ville lyssna på. Jag valde att lyssna på Power Point-idéer, Excel-lösningar samt "Våga vara ledare". Det senaste blev en riktig överraskning. Föreläsaren Sven Lundblad höll tal i 30 minuter och trollband oss som lyssnade utan hjälpmedel som bilder och annat. Han var glänsande. Sen var vi hungriga, och en god italiensk buffé serverades. Men här tyckte Lexicon gjorde fel. Lektionslokalerna var döpta efter storstäder. Varför serverar man då italiensk mat i lokalen Barcelona, när det finns en lokal som heter Rom?
Stadsvandring låg sen på programmet. I varje lokal med stadsnamn fanns en gåta som man skulle lösa. Jag minns mest ett programinslag med en fransk programledare, som totalt tappade koncepterna vid ett debattprogram.
Musik stod sen på programmet. Först lyssnade vi på en duktig manskör, som sjöng acapella på ett mycket inspirerat sätt. En trubadur, som jag tyvärr inte minns namnet på, roade oss med mycket underfundiga texter. Sen blev det långa diskussioner om it, kapitalförvaltning, Hammarby och andra viktiga saker. Totalt blev det en mycket trevlig kväll.
Min fru var mindre glad, när jag snubblade in i hemmet framåt 1-tiden.

Misha Sveshnikov till Sandviken

Sandviken har svarat för årets bästa nyförvärv, för värvar man världens bäste bandyspelare då är det lätt att inse detta. Misha Sveshnikov har en otrolig spelförmåga. Han hittar lösningar på de mest trängda situationerna. Hans familj har bott kvar i Ljusdal sen hans tidigare spel i svensk seriebandy. Både Sandviken och elitserien är att gratulera! 37-årige Misha har en lång karriär bakom sig i flera klubbar:
1990-1994 Dynamo Moskva
1994-2002 Ljusdal BK
2002-2005 Vodnik
2005-2010 Dynamo Moskva
2010- Sandviken

Fotot är hämtat från www.svenskbandy.se

Per Einarsson till Hammarby

Per går i sina bröders fotspår. Storebror Björn spelade för Hammarby från 1997 och till 2002. Mellanbror Ulf kom till Hammarby förra året. Nu följer alltså Per efter. Ett starkt nyförvärv för Hammarby men ett svårt avbräck för gamla kära VBK. Brödernas far är givetvis bandyprofessorn Curt Einarsson.

Fotot är hämtat från www.svenskbandy.se

söndag 25 april 2010

London marathon

London Marathon är världens största marathonlopp med 40.000 deltagare. Starten går i Greenwich, och målet är lagt utanför Buckingham Palace. Det finns beräkningar som säger att 500.000 åskådare ser loppet utmed banan.
Till skillnad mot andra stora marathonlopp startar elitdamerna före männen och motionärerna. Detta innebär två saker.
1. Utvalda kvinnor kan inte ta hjälp av "mänharar"!
2. Kvinnorna får mer publicitet.
Årets segrare Liliya Shobukhova imponerade verkligen. Hon låg hela tiden i täten, och bevakade. Mot slutet drog hon på och ökade tempot. Det fanns ett pris på 125.000 för den som sprang fortare än 2.20. Hon vrålspurtade in i mål med elegant stil, och klara måltiden med några sekunder. Imponerande!
Tsegaye Kebede från Etiopien imponerade också. Han vann London Marathon med stor marginal. Tiden 2.05.18 är helt fantastisk!

lördag 24 april 2010

Jason Crump vann igen

Vetlandasonen Jason Crump vann första deltävlingen i Speedway Grand Prix. Vetlandasonen Jaroslaw Hambpel blev tvåa. Det jag är förvånad över är den dåliga uppföljningen från svensk media. GP-premiären var helt osynlig!
Men den svenska insatsen denna kväll var under all kritik.

HV71 svenska mästare!

Vilken finalserie detta har varit! HV71 vinner sitt fjärde SM-guld efter en rysare i många akter. HV71 vinner med 4-2 trots att Djurgården är det enda laget som vunnit en match under ordinarie tid. Av sex matcher har fem gått till sudden death. Detta måste vara historiskt! HV BLÅ!
Bilden är hämtad från www.dn.se

fredag 23 april 2010

Vad håller Djurgården på med?

Årets finalserie i SM-ishockeyn har varit en succé spelmässigt. Men Djurgårdens agerande idag verkar något vilset. HV71:s fans utestängs från lördagens match. Skälen sägs vara händelser under måndagens match i Stockholm, där Djurgårdssupportrar vräkte in snusdosor, flaskor och annat på isen. Det kanske är de egna supportrarna som Djurgården ska stänga av? Nej, detta är bara en dålig psykning, för att reta upp HV-spelarna.
Barnsligt och dumt! Ska vi i fortsättningen kräva vid varje idrottsevenemang medlemsskap i egna klubben, för att komma in på arenan? Därmed måste vi utesluta de som inte håller på något lag. Fy skäms, Djurgården! Ni gav respekt när ni förbjöd era egna supportrar att besöka matcherna i Jönköping efter dåligt uppförande. Men detta är löjligt!

torsdag 22 april 2010

HV71 vände hopplöst underläge

I början av andra perioden var jag på väg att stänga av TV:n. Allt gick Djurgårdens väg. Pucken gick inte naturliga lagar; den följde Djurgårdens lagar. Helt plötsligt stod det 0-3, trots att HV71 hade spelet. Stor heder till HV-spelarna som inte gav upp. De kom igen och kunde i sudden death göra 3-2 i finalserien. Men denna finalserie är inte avgjord. De återstående matcherna kan gå hur som helst. Denna finalserie måste gå till historien som en av de mest jämna. På lördag sker nästa avsnitt i denna rysare.
Oscar Sundh kvitterade i slutminutrarna till 4-4, och Martin Thörnberg (Oves pöjk)satte in spiken i plötsliga döden. Starkt HV BLÅ!

Fotot är hämtat från www.dn.se

onsdag 21 april 2010

Sofia Karlsson årets Ulla Billquist

Folkets Hus och Parker delar varje år ut ett Ulla Billquist-stipendium. I år gick det mycket välförtjänt till Sofia Karlsson. Hennes lågmälda visor går rätt in i hjärtat. Även när hon sjunger om allvarliga saker, blir man glad. Som tack för priset sjöng hon och hennes kompanjon Sofie Livebrandt tre sånger. Till detta sjöng de också Världen är full av violer. Denna sång var ju ett av Ulla Billquists paradnummer. Sofia och Sofie har ett så härligt samarbete. Det märks att de har kul när de spelar musik. Under en av låtarna gick en mobiltelefon igång. Efter låten kommenterade Sofia:
- Vilken tur att mobiltelefonen spelade i E-dur!
Förutom Sofia Karlsson presenterades årets sommarprogram i folkparkerna. Bl.a. kommer två hårdrocksband att åka runt i Sverige. Jag pratade med ett par grabbar från Bullitt, ett band från Växjö. Trots att jag är mycket äldre hade vi flera smålandsminnen att prata om.

söndag 18 april 2010

Födelsedagskalaset

Harold Pinter är känd för sin något svarta humor. Födelsedagskalaset är ett bra exempel på detta. Man skrattar en hel del, men sätter ofta skrattet i halsen. Efteråt är man full av funderingar över vad som egenligen hände. Handlingen var i alla fall otäck. Mycket bra skådespelarprestationer visades av alla sex aktörer; Ingvar Hirdwall, Gunilla Nyroos, Peter Andersson, Reine Brynolfsson, Shanti Roney och Lisa Wollter.

Traditionell långfredagspromenad

Något försenat genomförde vi igår vår långfredagspromenad. Under själva långfredagen var vi på annan ort. Åter igen var målet Lilla Pizzerian i Barkarby. I år slog vi åter nytt rekord med nio personer, från Malmö i söder till Piteå i norr. Några kollegor hade blivit strandsatta i Stockholm pga. den isländska askan. På Lilla Pizzerian startade vi som tidigare år med törstsläckaren Bel. Därefter varierade vi med olika slag av ölet Ename från bryggeriet Roman i Belgien. De var alla mycket goda och smakrika. Ename Cuvée 974 är en kopparfärgad öl med mycket god beska. Alkoholstyrkan 7,0% är lite för starkt för min smak. Sen var det dags för Ename dubbel. Ett härligt mörkt öl med stabil beska med något bränd smak. Vi passade på att äta också. Min pizza smakade jättebra, och även de andra verkade jättenöjda. En dryg mils promenad hade gjorts oss hungriga. Allt som allt, blev detta en jättekul lördag. En del tittade lite märkligt på oss när vi tjoade glad påsk, två veckor för sent. Sen åkte vi hem med ett inställt tåg. Jo, du läser rätt. När vi kom till Barkarby station, fick vi se på en TV-skärm att vårt tåg var inställt. Men det struntade tåget i. Det gick ändå!

fredag 16 april 2010

Franska språket

Vår semester i Frankrike var mycket trevlig. Fransmännen var med ett undantag trevliga och tillmötesgående. Maten var god. Men deras språk låter för j-a illa. Det harklas och urklas, och stavelser sväljs.

Jag tror att de ätit för många grodor, så det kvackas i halsen på dem. På detta håller de på att spy upp alla j-a vitlöksostar hela tiden. Det är inte konstigt att det låter illa.

Men vi storsinta svenskar kan hjälpa fransmännen med att sälja vårt å och ö. eaux uttalas nämligen å, och eux uttalas ö. Tänk vad fransmännen skulle spara in, om de antog våra prickiga bokstäver. Givetvis ska vi ta betalt, men eftersom vi är vänliga mot våra EU-bröder kan vi väl nöja oss med ett par miljarder euro.

onsdag 14 april 2010

Pelforth

När vi kom till Frankrike, hade vi med oss en sinnebild över att fransmän inte kunde brygga öl. Detta stämmer inte. Vi drack flera goda öl under vårt besök i Frankrike. Pelforth är en öl som vi aldrig hört talas om tidigare. Men detta öl är välsmakande och har en lång tradition. Bryggeriet grundades 1914 i Mons-en-Baroeul Lille. Från början hette ölet Pelikan. Under andra världskriget stoppades produktionen. 1972 ändrades sen namnet till Pelforth. Idag ägs detta bryggeri, som så många andra, av Heineken. Vi får hoppas att inte giriga holländare förstör detta goda franska öl.

Paris

Vårt besök i Paris blev långsamt men kort. Vår buss fastnade i en bilkö på vägen genom, som stod still pga av vägarbete. På några kilometers håll fick vi dock se Eiffeltornet. Men framför allt passerade vi Stade de France på nära håll. Det var här som VM i fotboll spelades 1998 och VM i fri idrott gick av stapeln 2003.
Bra tänkte vi. Då har vi avverkat den stadens begivenheter. Vi kunde stryka ytterligare en europeisk stad från vår lista.

Monets trädgård, Giverny

På hemvägen besökte vi Monets trädgård i Giverny. Jag tyckte det lät intressant, men detta besök var mer givande än jag trott. Denna trädgård är verkligen vacker. Vi kom nog ett par veckor för tidigt, för att uppleva trädgården i sin bästa form. Å andra sidan vad det inte så många turister. Vi hade alltså gott om plats. Det är inte alla som har kunnat fotografera den berömda näckrosbron i lugn och ro vid sina besök. Visserligen fanns det nu inte så många näckrosor, men ändå!
Claude Monet föddes 14 november 1840 i Paris. Han dog 5 december 1926 i Giverny. Han målade en tavla 1872, som gav namn åt en ny konstinriktning; impressionism. Det låter elegant, och är förmodligen elegant också. Det enda jag förstår är att hans tavlor är mycket vackra, och innehåller fantastiska färgkombinationer. Om färgerna är impressionistiska eller inte struntar jag i. Snyggt är det.
Vi besökte vattenträdgården, trädgården och huset. På vägen ut finns en stor souvenirbutik. Här fann jag en mycket vacker slips. Den var säkert impressionistisk. Men jag tyckte att 30 euro var väl mycket pengar för en slips. Jag fortsatte därför vidare. När jag träffade på Mary berättade hon, att hon hade sett en så snygg slips. Det visade sig att vi fastnat för samma konstverk. Totalt handlade jag sen för nära 50 euro i denna butik. Snacka om lättlurad turist! Men jag kände mig nöjd ändå!

Chateau du Breuil

Är man i distriktet Calvados bör man ju pröva deras egen Calvados. Därför följde vi med på en resa som bl.a. innehöll ett besök på Chateau de Breuil. Slottet byggdes på 1500-1600-talet med korsvirke och rosa takpannor. Nu fungerar alltså slottet som ett calvadosdistelleri. När vi kom dit blev emottagna av en ung grabb, som på engelska berättade om slottet och tillverkningen av Calvados. Grabben såg bra ut, och flera kvinnor slukade honom med sina blickar. Jag nöjde mig med att lyssna på vad han sa. Tillverkningen av Calvados påminner mycket om tillverkning av whisky:
- Behandling av en råprodukt, som får jäsa till en klar dryck med hög alkokolprocent.
- Olika sorters behandling för att få lagom alkoholstyrka.
- Lagring i fat för att få färg och mognad.
När guiden började tala om "angels share", så förstod jag att det var nästan bara frågan om det var korn eller äpple som avgjorde skillnaden mellan whisky och calvados.
Efter visningen blev det provsmakning. Calvadosen smakade gott, så vi köpte med oss en flaska hem. Det var vi inte ensamma om. Guiden såg nöjd ut. Han hade startat dagen med en god kassa.

Le Mont Saint Michel

En av våra utflykter i Frankrike tillsammans med Scandorama gick till Mont-Saint-Michel. Om detta är en ö eller en halvö kan diskuteras. Med en skillnad på tidvattnets nivå på 15 meter, så skiftar öns/halvöns natur ganska rejält. Mont-Saint-Michel är Frankrikes minsta kommun med knappt 50 invånare. Men antalet turister lär vara runt 3 miljoner per år! Det betyder alltså att varje invånare tar emot ca. 60.000 besökare om året! Ön består av flera gränder och gångar, som bland ett otal butiker och muséer leder upp till öns kloster. Besöket var en upplevelse, som tyvärr stördes av alltför mycket geschäft. Visst vill man köpa med sig minnen från ett sånt här besök, men man vill inte bli dränkt av dem. Muséerna verkade ganska ointressanta, och kön till klostret skulle ta alltför lång tid. Vi njöt istället av fantastisk utsikt och fint väder.
Innan vi kom till Mont-Saint-Michel frågade vår reseledare Ingrid, om hon skulle fixa en pick-nick för 10 euro per person. Det tyckte de flesta av oss var en bra idé, för restaurangerna på ön var dyra och vädret var som sagt fint. Pick-nicken gav det mesta. Det fanns öl så vi klarade oss. Men vi tyckte, att har man varit i Frankrike, då ska man också ha druckit vin. Så vi delade 6 cl rödvin i en plastmugg, och bestämde oss därefter genast att fortsätta med öl under resan.

Caen

Fyra nätter bodde vi i centrala Caen i vår Normandieresa. Genom staden rinner floden Orne. Caen är huvudstad i distriktet Calvados. Det råder tydligen oklarheter kring, om det var drycken som gav distriktet namnet eller tvärtom. Staden är känd för många kyrkor, bl.a. Eglise St Pierre som syns på bilden. Vi var inte så lång tid i Caen, men det verkar vara en mysig stad med flera fina gångstråk.

Caen bombades sönder och samman under andra världskriget. Man beräknar att 75% av staden försvann under en månad 1944. Återuppbyggnaden av Caen tog 14 år (1948-1962). Bilden nedan är hämtad från "D-day and the battle of Normandy", och visar verkligen hur det såg ut efter de allierades bombningar.

Arromanches


Vid Arromanches kunde vi se rester av den s.k. Mulberry harbour. Detta var en tillfällig hamn, som konstruerades för att användas vid invasionen av Normandie. Hamnen forslades i sektioner från Storbritannien över Engelska kanalen och monterades ihop utanför Normandie. Statistiken säger att 2,5 miljoner man, 500 000 fordon och 4 miljoner ton förnödenheter, togs iland denna väg. Det måste ha varit en farlig trafik på de små smala gatorna i Arromanche denna tid. En likadan Mulberry harbour byggdes upp vid Omaha Beach, men den sänktes vid en storm strax efter Dagen D.
Efter att ha ätit en god middag på Hotel Normandie, kunde vi avnjuta en mycket vacker solnedgång.

måndag 12 april 2010

Cimetiere Americain


Den amerikanska kyrkogården är kändare och mer påkostad än den tyska. Men denna kyrkogård känns mer som en utställning än en gravplats. Den tyska berörde mig mycket mer. Kanske har det med att göra, att där kunde man avläsa åldern på soldaterna. Utställningslokalen föregicks med "flygplatsundersökning". Folk fick lämna ifrån sig metallföremål, såsom livbälte, pengar mm, för kontroll. Detta fick mig att tappa lusten att gå in där.
Det intressantaste med amerikanska kyrkogården är att den gränsar till Omaha Beach. Här kan man skåda ner ur tyskarnas vy. De hade verkligen övertag man mot man gentemot amerikanerna. Men amerikanerna var ju desto fler. Jag förstår ändå inte hur de vågade ta sig upp för denna brant under våldsam beskjutning.

söndag 11 april 2010

Omaha Beach


"Bloody Omaha" blev verkligen blodigt. Amerikanska trupper hade i uppdrag att inta en 5,6 km lång strandremsa. Wehrmacht var väl förberedda mot angrepp och hade lagt ut hinder och minor utmed stranden. Eftersom stranden lutade ned mot havet fick tyskarna perfekta möjligheter att meja ner sina fiender.
Operationen från de allierade var på flera sätt misslyckade. Bl.a. sänktes 27 av 32 stridsvagnar i havet pga. att de sattes ner i havet redan ca. 5 km från stranden. Flygbombningarna misslyckades också. Bomberna hamnade alldeles för långt från stranden. Tyskarna hade alltså alla fördelar. Lägg till att de amerikanska soldaterna var trötta och sjösjuka, för det var dåligt väder.
Landstigningsbåtarna är kända från många filmer och böcker. Historiken säger att redan efter 10 minuter efter att ramperna från dessa fällts var första kompaniet utraderat. Alla officerer och de flesta soldater var dödade eller sårade. Under första timmarna av anfallet dog 3 000 soldater på stranden.
Till slut lyckades amerikanerna inta hela stranden, men pga många misstag tog flera liv slut.
Idag finns flera minnesmonument över vad som hänt. Den största är en stor installation av pilar som pekar uppåt. Det är den som syns på bilden nedan.

Pointe du Hoc

Pointe du Hoc är toppen av en klippa bleägen vid Normandies kust. Den ligger mitt mellan de två landstigningsstränderna Utah beach och Ohama beach. Denna ställnings stora kanoner ansågs som mycket farliga vid invasionen mot bägge stränderna. Flera amerikanska kompanier fick i uppdrag att inta denna befästning. Den 30 meter höga klippan skulle man med hjälp av klätterkrokar, rep och stegar bekämpa under tyskarnas beskjutning. Amerikanerna fick förvånansvärt litet motstånd under denna kamp. När de kom upp förstod de varför. Kanonerna hade pga de allierades omfattande bombningar i hemliget flyttats. Än idag kan man se resultat av bombningarna. Hela området består av bombkratrar, som idag används som turistföremål och roliga lekupplevelser.
Det man funderar över är hur de över huvud taget tog sig uppför denna 30 meter höga klippa under beskjutning. När man tittar ner ser det väldigt djupt ut.

Musée airborne Sainte-Mere-Eglise

Sainte-Mere-Eglise verker numer leva enbart på krigsminnen. Den dag vi besökte byn pågick visserligen en ridtävling, men det var andra världskriget som dominerade. Mitt i byn finns också ett stort flygmuseum, där ett av husen är utformat som en fallskärm. Här finns också modeller av riktiga flygplan, men även en modell av ett av de glidflygplan som gled ner över Pegasusbron. Denna modell kunde vi passera genom. Det blev då ännu mer otroligt att soldaterna vågade att över huvud taget sätta sig i ett liknande missfoster till flygplan.

Kyrkan i Sainte-Mere-Eglise

Kyrkan i Sainte-Mere-Eglise har blivit världsberömd tack vare fallskärmssoldaten John Steele, som vid invasionen av Normandie fastnade på kyrkspiran. Byn var mycket viktig för att tyskarna skulle stoppas att göra motattacker mot trupperna i Utah Beach och Omaha Beach. Tidigt på morgonen den 6 juni 1944 marksattes fallskärmstrupper i denna lilla by, som vid invasionen blev den först befriade. Många fallskärmssoldater gick åt under striderna. Flera bränder pågick i Saint-Mere-Eglise, och medförde att himlen lystes upp. Flera fallskärmshoppare landade i brinnande hus och dog innan de lyckades ta sig ut. Men John Steele hängde där, och kunde bara titta på hur hans kamrater gick åt. Till hans ära hänger nu en installation av en fallskärmsjägare vid den spira där han landade. Det råder lite olika meningar om vad som sen hände med John Steele, men han överlevde i alla fall andra världskriget.
Glasfönstret i kyrkan är nog den enda där jungfru Maria omges av fallskärmssoldater. Även helgonet St.Michel är iklädd fallskärm på ett annat fönstermotiv.

Cimetiere Allemand

Av det som berörde mig mest av alla krigsminnen vid besöket i Normandie var nog den tyska krigskyrkogården. Här ligger tyska ungdomar som aldrig hann nå vuxen ålder, innan kriget tog deras liv. På kyrkogården La Cambe i Normandie ligger 21.139 tyska krigsoffer begravda. Porten in till kyrkogården är trång. Tanken med detta är att inför döden är man ensam. Jag stod länge och tittade på en grav där en okänd soldat delade grav med en 18-åring. Hur kände de anhöriga till den okände? Han som aldrig kom hem från kriget, och som de inte visste var han hamnade? Hur kände de anhöriga till 18-åringen? Tänk så ohyggligt det var, att man skickade ut unga grabbar rätt in i ett våldsamt krig! Allt detta för en galen österrikisk korpral, som med röstens förmåga förvred skallen på tyska folket. Helmut Neymann var 7 år, när Adolf Hitler valdes till rikskansler. Han kunde alltså inte välja när Hitler valdes, och han hade förmodligen inget val när Hitler skickade ut honom i ett vansinnigt krig.

Pegasus Bridge

En av de enskilt mest kända och viktiga händelser i samband med de allierades invasion av Normandie 1944 var attacken mot Pegasus Bridge. En trupp med 181 män ledda av major John Howard, genomförde attacken med s.k. glidflygplan gjorda av plywood. Fördelarna med glidflygplanen var att de inte hördes i luften. Däremot borde de ha hörts när de brakade till marken ca. 40 meter från närmaste tyska soldater. Men de var så vana vid buller och brak, att de inte reagerade direkt. Engelsmännen överraskade tyskarna totala och intog bron inom 10 minuter. Löjtnant Den Brotheridge blev den förste engelsman som dog vid invasionen av Normandie.
Major John Howard hade uppdraget att med sin trupp inta och hålla bron över kanalen Caen, tills andra trupper tog över. Tänk att de gav sig in i en strid på detta sätt, genom att flyga in i ett flygplan gjorda av plywood! De lyckades dock, och blev stora krigshjältar på köpet. Sen hur många mardrömmar de upplevt efter detta förtäljer inte historien.
Bron fick sitt nuvarande namn efter attacken. Engelsmännen hade symbolen pegasus på sina uniformer. Pegasus var en flygande häst.
Idag är Pegasusbron ett populärt turistmål. Det finns ett museum, som tyvärr var stängt vid vårt tidiga besök. Vid bron finns också Café Gondrée, som bedrivs av dottern till ägarna vid invasionen. Hennes café är mycket välbesökt, och innehåller också många souvenirer. Jag köpte några vykort, men finast var nog påsen som Madame Gondreé lade korten i.

Le Pont de Normandie

För att enklare ta sig över Seine mellan Le Havre och Normandie byggdes denna bro, som blev klar 1995. Vår buss stannade till för att vi skulle kunna ta kort på detta vackra byggnadsverk. Just då tog batteriet till vår kamera slut. Men jag satte fart till ett café vid brons fäste, där de sålde kort. Förmodligen är dessa kort långt bättre, än vad vi själva åstadkommit.
Lite fakta om Le Pont de Normandie:
Brons högsta höjd 214 meter
Stålarmering 11 700 ton
Förspänningskablar 150 ton
Brons totala längd 2200 m
Centrala spannets längd 856 m

Historial de la Grande Guerre

På vägen till Normandie gjorde vi en avstickare till Peronne, för att besöka "Historial de la Grande Guerre". Detta är ett stort museum och ganska nytt museum, som behandlar första världskriget. Rum efter rum behandlar historik, uniformer, vapen mm. Bl.a. åskådliggjordes resp. lands soldats utrustning på ett intressant sätt nedsänkt i golvet. Vi fick verkligen en bra bild över första världskriget.
Först höll museichefen ett inledningstal. Han berättade bl.a. att man fortfarande hittar ca. 60 ton granater i trakterna kring floden Somme. Jag trodde att jag hörde fel, men flera hade hört samma sak. Slaget vid Somme pågick 24 juni - 13 november 1916. Detta slag ledde egentligen inte till något genombrott åt något håll, men 100.000-tals soldater fick släppa till livet.

Skottet i Sarajevo sägs vara det som satte igång första världskriget. Gavrilo Princip, en ung student, sköt ihjäl den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru 28 juni 1914. Mer behövdes inte för att sätta eld på större delen av Europa.
Nationalteatern med sångaren Totta Näslund beskrev detta på ett tydligt sätt i låten "Aldrig mera krig", som skrevs i samband med Tältprojektet 1977.

Jag kan hälsa från en skyttegrav i Flandern
och från en krater vid Galipoli
från fyra fasans år vid Döde Mannen
från alla oss som kämpade vid Somme

Från alla oss som slagit i Galicien
och som överlevt en gasattack vid Marne
en hälsning ifrån helvetet Paschendeal
och från ett lerigt träsk vid Tannenberg

Från 12 miljoner döda kan jag hälsa er:
Aldrig mera krig!


Nu vet vi ju alla att människan inte lärt sig ett dugg. Det dröjde bara 20 år innan helvetet drog igång igen. Men olika delar av andra världskriget kommer jag att beskriva i kommande inslag.

Sommarnattens leende

Just hemkomna från Frankrike gick vi till Stockholms Stadsteater för att åse Sommarnattens leende. Denna pjäs, byggd på Ingmar Bergmans film, tycker jag var lite ojämn. Så länge de talade var det underhållande och tydligt. Men sånginslagen var otydliga. En grupp på fem personer dök upp här och var, och verkade ha en berättande roll. Men man hörde inte vad de sjöng. Pia Johansson och Dan Ekborg gjorde mycket bra roller. Yvonne Lombard är alltid kul att se. Albin Flinkas överraskade med att förutom bra skådespeleri kunna sjunga tydligt och klart.
Sommarnattens leende är en underhållande komedi. Men den här uppsättningen innehåller alltför mycket otydlig sång.
I programmet finns ett citat av Ingmar Bergman som slutar med "den här filmen ska allra först bli en komedi, och jag ska tjäna en helvetes massa pengar på den". Kul citat tycker jag.

Normandie - en upplevelse

Nu är vi hemma igen efter en resa till Normandie, där mycket handlade om invasionen 6 juni 1944. Jag kommer att skriva mer detaljerande berättelser senare, som kommer att handla om bl.a.
- Ett museum i Peronne om första världskriget
- "Dagen D" och dess stränder och krigskyrkogårdar
- Klosterön Le Mont Saint Michel
- Calvadosprovning
- Ett besök i Monets trädgård (se bilden)
och mycket annat

Lars Kepler : Spindeln

Paret Lars Kepler har som vanligt svarat för en spännande och otäck thriller. Men tyvärr tycker jag att de har lite svårt med variationen. D...