Via Auschwitz och Ravensbrück, till Jönköping och rashets
mot tattare och zigenare. Till slut hamnade Miriam, judinna (Malika,
zigenerska), i ”paradiset” Nässjö. Uppvuxen i Vetlanda har jag aldrig tänkt på
Nässjö i termen paradis. Men efter att ha läst ”Jag heter inte Miriam”, förstår
jag varför. Denna bok är verkligen, en av de mest genomtänkta jag läst på
sistone.
Händelserna skiftar mellan olika decennier. Det är nästan
behövligt att det inte är alltför mycket som handlar om början på 40-talet. Man
skulle inte orka med så mycket grymhet, sida efter sida, så länge.
En särskild händelse som berör är ankomsten till friheten i
Aneby. Alla på tåget insåg att de blivit lurad, eftersom stationen hade många
män märkt med SS. Kalabalik utbröt. Det var bara så, att de nyfikna männen kom
från företaget Svensk Stålull AB, och bar overalller med SS.
Helt klart är att jag kommer att läsa fler böcker av Majgull
Axelsson efter detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar