Hitchcock är bra för hälsan

Senaste tiden har jag kämpat med min reumatism. Nu mår jag mycket bättre, med hjälp av medicin och Alfred Hitchcock. Varje kväll denna vecka har jag sett en film. To catch a thief (1954) “Ta fast tjuven” är inte någon av Alfred Hitchcocks höjdare. Men filmen har sina poänger här och var. Spelet mellan huvudrollsinnehavarna Cary Grant och Grace Kelly är strålande. Denna film var nog modern för 59 år sedan, men nu känns den lite mossig. Frenzy (1972) Frenzy är en av Hitchcocks sista filmer. När den kom blev den sågad av de flesta kritiker. Jag tyckte den var bra redan då, och den håller fortfarande. Här finns flera typiska Hitchcock-scener. Mest typisk är när den då kände mördaren för in det snälla, kända offret i sin lägenhet, Istället för att visa ett snaskigt mord, väljer Hitchcock att zooma ut en trappa. Alla förstår ändå vad som händer. Scener från Covent Garden höjer värdet. The foreign correspondent (1940) Utrikeskorrespondenten kan ses som både en protest och varning inför andra världskriget. Filmen blev censurerad och förbjuden i de flesta länder. Rädslan för Tyska Riket var för stort. Den anses dock ha varit bidragande till att USA gick med i kriget. Filmen innehåller flera klassiska Hitchcock-scener. North by northwest (1959) Detta är en av mina Hitchcock-favoriter! Filmen är lång, men känns inte så pga. alla spännande och roliga episoder. Intrigen är mycket intressant. Cary Grant och flera andra kända skådespelare är mycket skickliga. Scenerna kring presidentmonument är mycket kända. Flygplansjakten i öknen har blivit förebild för många filmer. Rope (1948) Repet är en otäck historia där två studenter spårar ur, och mördar iskallt sin kompis. Filmpubliken vet att liket ligger i kistan, där en festbuffé serveras. Hitchcock använder sig av sin suveräna filmteknik, för att bygga upp spänningen ytterligare. Trots detta känns filmen lite tom, eftersom hela filmen spelas in i ett enda rum. James Stewart gör en mycket bra huvudroll.