Vilken underbar film! Mot slutet får man dessutom reda på att det handlar om verkliga händelser. Per Johansson byggde upp Glada Hudikteatern med förståndshandikappade. Han lyckades verkligen trots stort motstånd. Hela filmen satt jag med ett stort leende, förutom när det var begravning för en av de boende i "Paradiset". Den scenen var så vacker, att jag grät några tårar.
"Paradiset" är ett gruppboende för förståndshandikappade. Deras vardag är hårt inrutad. De gör i stort sett vad de blir tillsagda. Men de verkar inte ha något eget liv, förrän Alex kommer in i bilden. Han får dem att leva upp. Men föräldrar och myndigheter protesterar vilt. De förståndshandikappade gör uppror för att få behålla sin Alex, som de har lärt sig att tycka om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar