söndag 3 oktober 2010

Hachiko

Det var länge sen jag grät för en film. Men ikväll rann tårarna, när Hachiko år efter år väntade på sin husse. Filmens värde blev större, när jag fick reda på att detta hade hänt i verkligheten. På Smedvägen skaffar den ene efter den andre hund. Var fanns de denna bioafton.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lars Kepler : Spindeln

Paret Lars Kepler har som vanligt svarat för en spännande och otäck thriller. Men tyvärr tycker jag att de har lite svårt med variationen. D...