Hammarby svenska mästare!

Äntligen fick vi uppleva en finalseger för Hammarby på Studenternas! Det var verkligen på tiden! Men det blev en lång söndag innan vi kunde jubla! Vi startade med pytt, öl och snaps på Zinkensdamm. Det var trevligt och vi sjöng ”Just idag är jag stark” flera gånger. Thomas Fransson stod för värdskapet på ett bra sätt.
Sen satte vi oss på bussarna till Uppsala. Allt kändes bra, förutom det tilltagande snöfallet. När vi väl kom till Uppsala, var det trafikkaos. Bussen segade sig fram. Vi hade fått sämsta platser vid bussens toalett. Pissträngda grabbar köade gång efter annan. En stank av gammal svett, och en annan var så ostyrig i bena så han hamnade i mitt knä gång efter annan. Värst var han som inte kunde hålla sig. Han pinkade stora mängder utanför toaletten. Det luktade inte gott. Men till slut kom vi fram.
Men vädret var inte på vår sida denna dag. Lördagen hade visat glimrande solsken, men denna söndag vräkte blötsnön ner. När vi kom till Studenternas var det verkligt rörigt. Trafikproblem hade tydligen gjort att många åskådare var sena. Inga skyltar visade var resp. ingång var. Men poliser pekade ut vår ingång D1. Köerna var långa, och det var inte konstigt. En man rev biljetterna vid vår ingång, medans fyra personer tittade på. Inne på arenan var det verkligen kaos. Traktorer och ismaskiner gick för fullt, för att få bort all snön. Matchtiden ändrades till 3x30, vilket var nödvändigt.
Första perioden var ren parodi på bandy. Spelarna skottade mer snö än att spela bandy. Till råga på allt elände tog Bollnäs direkt ledningen på hörna. Trots att vi stod nära, kunde vi inte se vad som hände bland all yrsnö. Ännu svårare var det att se hur Hammarby kvitterade på andra sidan banan. Men det kändes ändå skönt med kvittering. Vädret gjorde det ju nästan omöjligt att spela konstruktiv bandy. Under första perioden hade snö vräkt ner, så det tog en halvtimme att skotta rent. Men ganska tidigt i andra perioden var det åter igen snötäckt på banan. Själva var vi dyngblötta och isbelagda. Bandykaffet i pausen kändes gott.
Vädret blev aningen bättre efter hand. Efter skottningen mellan andra och tredje perioden såg man faktiskt isen. Hammarby tog tillfället i akt och körde på ordentligt. 2-1 och 3-1 kom ganska fort. 3-1 gjordes av Robin Sundin, men Patrik Nilsson låg bakom målet med en genial passning. Sen blev det en lång väntan på slutsignalen. Bollnäs hade svårt att ta sig fram i en ganska svår motvind, och Hammarby började spela ”fisklir”. Men till slut kom äntligen domarens slutsignal. Då började stora kramkalaset. Vi träffade flera bajenpolare. Alla var lika blöta och lyckliga.
Sen var det då dags att ta sig hem. På bussgatan var det också kaos. Den buss vi åkt upp med var utbytt, och vi hittade ingen ny. När väl en ny buss kommit, hamnade vi i ett nytt trafikkaos. Resan till Stockholm tog lång tid, och vi var inte framme förrän 21-tiden. Middagen på Glada Stinsen smakade verkligen gott sen.