Idag var det Lena Philipssons dag i kändisprogrammet Så mycket bättre. Hon har ju faktiskt varit artist i 25 år. Imponerande! Trots att vi är från Vetlanda bägge två, har hon inte riktigt varit min favoritartist. Men jag gillar att hon har behållt dialekten.
I programmet började E-type med att sjunga Kärleken är evig. Jag tycker faktiskt att han rabblar mest annars, men här sjöng han och gjorde det riktigt bra. Timbuktu gjorde en rap-version av Det gör ont, som inte alls passade min musiksmak. Eva Dahlgren gjorde en känslig version av Standing in my rain, som jag aldrig hör tidigare.
Mikael Wiehes version av Om igen var magnifik. Helt plötsligt blev denna Philipsson-låt en typisk Wiehe-låt. När Laleh gjorde På gatan där jag bor, satt hela gänget och njöt. Jag tror att Lena hade en tår i ögat. Laleh har verkligen förmågan att göra om de andra artisternas låtar på ett personligt sätt. Tomas Ledin avslutade med en rockversion av Dansa i neon i typisk Ledin-anda. Fullt ös!
Men min favoritlåt Månsken i augusti kom aldrig med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håkan Nesser : Det kom ett brev från München
Håkan Nesser har gjort det igen. "Det kom ett brev från München" har en något märklig titel, som blir förklarat för på sista sidor...
-
Mannen bakom Oscars-belönade dokumentärfilmen "Searching for sugar man", har avlidit, 36 år gammal. Malik har senaste tiden drab...
-
En mycket bra idrottsbok! Hammarbyiten och landslagsmannen Albin Tingsvall berättar om alla de vedermödor som en elitidrottsmans vardag bär...
-
Den sjätte boken om Olivia Rönning och Tom Stilton, är liksom de förra, en deckare som ej går att sluta läsa när man har börjat. Denna gån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar