Carolina Neurath : Gränslösa

Åter igen en deckare med ekonomijournalisten Beatrice Farkas i huvudrollen. Åter igen avslöjar Carolina Neurath en inblick i den hårda värld, som styr toppekonomier i Sverige. Man grips direkt in i en rad olika dramatiska händelser, och tempot håller boken ut.

Mozart : Idomeneo

Detta var åter igen en fantastisk opera från Metropolitan. Allt var perfekt, utom tiden. Ariorna upprepades i oändlighet. Det borde räcka med att kanske upprepa en strof en gång. Men i Idomeneo kom de tillbaka både tre, fyra och fem gånger. Med tanke på längden (4,5 tim) av operan kunde den kortats ner väsentligt.
Men som sagt, allt var annars toppenbra. Mest imponerade Nadine Sierre i rollen som slavprinsessan. Även Elza van den Heever som spelade Elettra, var mycket stark i slutet av operan.
Roller:
Matthew Polenzani - Idomeneo
Elza van den Heever - Elettra
Nadine Sierra - Ilia
Alice Coote - Idamante
Alan Opie - Arbace.

Dagens citat

"Det krävs bra prestationer, för att det ska bli en bra match!

(Thomas Liw, tränare Edsbyn inför SM-finalen i bandy)

Tänk, det hade jag ingen aning om!
(Ulf Hansson)

Kareby åter igen svenska mästare

Kareby IS visade åter igen att de håller en helt annan klass än övriga dambandy-Sverige. Det var bara i slutet av första halvlek, när domaren Roland Fager (boende strax utanför Västerås), försökte vända matchen genom att ge Västerås flera straffslag, samt visa ut Karebyspelare för bagateller. Det var stundtals väldigt hårt och brutalt spel. Framför allt levererade Västeråsspelarna flera otäcka knätacklingar, när de medvetet försökte justera Karebys stjärna Camilla Johansson.
Matchens spelare var Karebys Camilla Johansson, som genom två fantastiska solomål avgjorde matchen. Bägge målvakterna visade prov på säkert spel.

Matchstatistik:
Västerås –Kareby 1-3 (0-1) 

0-1 Johanna Gustavsson (25) 

-------------------------------------------------- 

0-2 Camilla Johansson (62) 

1-2 Matilda Plan (67) 

1-3 Camilla Johansson (77) 

Publik: 1 633

Bröderna Cartwright

Som nybliven pensionär får man ibland lust för en liten paus. Vad bjuder då svensk television på med alla sina kanaler? Det enda vettiga jag hittade var Bröderna Cartwright som spelades in 1959-1973. Har utvecklingen gått bakåt, eller har jag stannat i utvecklingen!

Rammstein !

Enormt, imponerande, starkt! Som vanligt rycks man med i Rammsteins hårda tempo och fantastiska underhållning. Det går bara inte att sitta still i stolen. Musiken är enastående. Pyrotekniska uppvisningarna är utöver det vanliga.
Men jag måste ge lite negativ kritik också. Bildklippen är alltför intensiva. Man hinner inte med att se fina gitarsolon mm. Istället blänker det bilder fram och tillbaka.
Mia och jag såg Rammstein på Globen 2013. Konserten från Paris var inspelad tre på senare. Märkligt att det inte hänt mer under dessa år. "Perversa hundtricken" var gammalt redan för tre år sen.
Men i övrigt; En strålande föreställning!

Lars Molin - mitt i berättelsen

Gunilla Jensens bok om arbetarförfattaren Lars Molin är en uttömande skildring av en fantastisk författare och regissör. Speciellt intressant är det att läsa om spelet bakom ridåerna vid filmatiseringarna av flera av hans verk. Det var helt perfekt att blanda boken med att titta på några av hans filmer.