The O2 Arena

Söndagsmorgonen i London var ruggig och småregnig. Vi beslöt oss för ett museibesök. Det blev en lång resa till North Greenwich och O2 Arena. Här har man byggt en jättearena för sport och konserter. När vi var där planerade man inför en tennisturnering med världsstjärnor. Centrumet som sådant verkade mycket opersonligt och tråkigt.

Engelsk fotboll

Jag har tidigare beundrat engelsk ligafotboll. Men de inslag vi fick se på TV under lördagskvällen, gjorde mig mycket fundersam. Att mitt favoritlag Arsenal fick stryk med 2-1 mot ligaledarna Manchester United, var en sak. Men alla dessa filmningar med dåliga domare, gav en fadd eftersmak. Några matcher avgjordes efter fasta situationer, som byggdes upp efter solklara filmningar. Däremot analyserades matcherna på ett grundligt och informativt sätt. Här har svensk TV mycket att lära.

Let it be

I år fyller Beatles 50 år som artister. Om hyllningen på Prince of Wales theathre, ska ses som musikal är tveksamt. Jag ser det mer som en konsert med mycket duktiga Beatleskopior. Emanuelle Angeletti, som spelar Paul McCartney, är oerhört lik sin föregångare. Alla fyra "Beatlarna" är mycket duktiga musiker. De framför verkligen Beatles musik på ett trovärdigt sätt. Första akten går i ett enormt tempo, och avslutas med kvällens klo; "A day in the life". Andra akten börjar lite segare, men övergår också i ett snabbt tempo. Totalt hinner man med 33 av Beatles bästa låtar. Jag njöt hela tiden, trots att jag aldrig varit någon större Beatles-fan. Det var under "Sg.Pepper-tiden" jag gillade dem skarpt. Men all Beatles-musik är ju trallvänlig och skön att höra på. För en riktig Beatle-fan, måste "Let it be" vara ett måste.

The Tower of London

Det var många år sen jag besökte Towern. Inte minns jag hur stort det är. Om långa köer tog kort tid vid London Eye, var det tvärtom här. Varför det tog så lång tid att sälja biljetter för de 7-8 personer, som var före oss begrep vi inte. Men till slut fick vi våra biljetter. Vi började med "The wall walk"; en vandring runt Towern vid yttre murarna. Det var många rum vi passerade, och varje rum hade sin historia. När vi hade avverkat nära två timmar på Towern, kände vi att vi fått nog. Köerna till kronjuvelerna var dessutom enorma, och vi hade fått nog av köer denna dag.

Londons röda dubbeldäckare

Londons röda dubbeldäckare är också ett spännande avsnitt. Har man tur, får man sitta på övre däck längst fram. Då ser man mycket som händer runt omkring. Dels åker man förbi intressanta byggnader. Dels är det intressant att följa det rally av röda bussar, som ibland uppstår.

Sherlock Holmes pub

En pub med klassiska namnet The Sherlock Holmes måste man ju besöka. Om han har besökt denna pub är oklart. Vad dricker man då på The Sherlock Holmes. Självklart blir det Sherlock Holmes Ale. Mycket gott!

London Eye

Lördagens strålande sol gjorde valet av London Eye självklart. Detta stora pariserhjul har blivit ett av Londons mest besökta med 3,75 milj. besökare/år. 32 kapslar rymmer 25 personer vardera. Det innebär alltså att 800 personer samtidigt kan vara i farten. Längst uppe är man 137 meter över marken, och får en underbar vy över stora delar av London. När vi kom till London Eye ringlade långa köer. Men tack vare god organisationen och disciplin, tog det inte lång tid förrän vi kunde hoppa på en kapsel. Det märkliga är, att man inte upplever att hjulet rör sig. Visst märker man, att man sakta och säkert hamnar i en annan position. Men kapseln är så lugn och stadig, att det känns lugnt. Efter turen ingår också en film om London i 4D-format.